Sandberg: SD:s märkliga nationalism

Hormuzsundet är ett sund mellan Musandamhalvön på Arabiska halvöns nordkust och Iran. Sundet förbinder Persiska viken med Omanbukten och Arabiska havet. Den som kontrollerar sundet, alltså vilka fartyg som kan och inte kan passera, är chef över oljeflödet från Mellanöstern. Och det är inget litet flöde vi talar om. Här passerar varje dag cirka 20 procent av världens olja. 

Vi återkommer till detta. Låt oss börja med en liten ekonomisk-­historisk snabbrepetition. Oljekrisen 1973 startade när Egypten och Syrien beslutade sig för att anfalla Israel på Jom kippur, den heligaste dagen i judendomen. 

Eftersom det fanns västländer som gav sitt stöd till Israel beslutade OAPEC (Organization of Arab Petroleum Exporting Countries) att minska sin oljeproduktion med fem procent, därefter strypa exporten till USA och Nederländerna. Priset på råolja fyrdubblades på kort tid. Den enorma prisökningen orsakade global ekonomisk kris, vilket resulterade i inflation, minskad tillväxt och arbetslöshet. Det gav också länder som Saudiarabien en enorm ökning av sina intäkter. Vilket i längden gav dem mer makt och inflytande på den globala scenen. 

Den här krisen ebbade ut i slutet av 1970-talet och då såg Sveriges energisystem annorlunda ut än vad det gjorde vid inledningen av decenniet. I början av 1970-talet kom cirka 70 procent av Sveriges totala energi­användning från olja. I dag är det mindre än 20 procent. 

Sveriges politiker och företagare var på fötterna och styrde bort samhället från oljeberoende. Vi byggde ut kärnkraft, investerade i vattenkraft, senare vindkraft, energieffektiviserade (hej treglasfönster) och byggde ut fjärrvärmen. Vi elektrifierade.

Vi har sedan oljekrisen på 1970-talet försökt minska och också planerat att helt få bort oljan ur energisystemet. Det har varit en svensk paradgren. Vi har varit bäst i världen på det här. Och målbilden låg fast, vi skulle klara oss helt utan olja. Fram tills att genierna i Sverigedemokraterna dök upp på spelplanen och stoppade satsningen på att elektrifiera fordonsflottan – den sista stora delen i vårt oljeberoende, en stor del av de cirka åtta procenten av varuimportvärdet som oljan utgör idag. SD var enda partiet som var emot klimatbonus till elbilar. Det var det enda partiet som ville skrota målet om en fossiloberoende fordonsflotta år 2030.  

Just nu pågår en konflikt i Mellanöstern som riskerar att eskalera ytterligare. Efter Hamas attack på Israel har Iran, som ju har sin gräns mot Hormuzsundet där 20 procent av världens olja passerar varje dag, attackerat Israel i ett par omgångar. Den senaste skedde den 1 oktober då Iran avfyrade hundratals ballistiska robotar mot Israel. En vedergällning från Israels sida är att vänta. Vad blir Irans reaktion på det? Johan Gars vid Beijerinstitutet och Henrik Wachtmeister vid Uppsala universitet anar vart vi är på väg. Enligt en studie som de publicerat på ekonomistas.se finns det en risk för ett nytt energikrig. 

Den iranskallierade millisen Kataib Hizbollah har nyligen hotat med ett sådant. ”Antingen får alla njuta av energins välsignelser, eller så får ingen göra det”, som milisens företrädare Abu Ali al-Askari formulerade det, enligt Washington Post. Att stoppa genomfarten i Hormuzsundet görs med raketer och minor. Även om USA har militär närvaro i området är det svårt att leta upp just minor. Och det krävs inte många attacker för att rederier ska få kalla fötter.  

Om 20 procent av världsproduktionen faller bort kommer oljepriset att öka med 300 procent, enligt Gars och Wachtmeister. Det skulle toppa oljekrisen 1973 och skada världsekonomin i grunden. Startskottet för en verklig lågkonjunktur kan tänkas. 
”Många av de som upplevde 1970-talets två stora oljekriser är inte med längre”, säger Wachtmeister till Affärsvärlden, som en kommentar till att oljemarknaden har tagit händelseutvecklingen med ro. 

Några som verkar ha osedvanligt kort minne är väl knätofsarna i Sverigdemokraterna som vill hänga kvar i beroendet av Mellanöstern och andra oljeproducerande länder. Vad är det för nationalism? Jag begriper ingenting. Men det är nog inte meningen. Det gör de nog inte själva. Det blir lite för komplicerat.