Det gör svensk energipolitik korkad 

Ledarkrönika från Elbilen nr2, 2026, publicerad innan Hormuzsundet stängdes. Du har säkert hört talas om den norska oljefonden, ni vet norrmännen lastar miljarder på hög i en fond som ska gå till … ja, vem vet. Rika är de i alla fall, norrmännen. Vet ni vem som skyfflar miljarder på miljarder till den där oljefonden? […]

Ledarkrönika från Elbilen nr2, 2026, publicerad innan Hormuzsundet stängdes.

Du har säkert hört talas om den norska oljefonden, ni vet norrmännen lastar miljarder på hög i en fond som ska gå till … ja, vem vet. Rika är de i alla fall, norrmännen. Vet ni vem som skyfflar miljarder på miljarder till den där oljefonden? Jo, svenska bilister. 50–70 miljarder kronor landar rätt ner i norrmännens skattkista. Varje år rinner mellan 100 och 200 miljarder kronor ut ur Sverige för inköp av bränsle från olja. Pengar som alltså inte cirkulerar i den svenska ekonomin. Den största delen går alltså till vårt kära grannland. Norrmännen är smarta, de elektrifierar sin egen fordonsflotta och säljer oljan till oss. 

Rätt många miljarder flyter också iväg till Trumps USA, en hel del till länder som Saudiarabien. 

Det finns bara ett sätt att få stopp på det här pengautflödet. Ni vet säkert svaret. Det stavas elektrifiering. Det ligger naturligtvis som prioritet på våra svenska politikers bord, något annat vore ju stenkorkat, tänker du då. Det gör det inte. Tvärtom. De verkar sträva efter att fler miljarder ska transporteras över till Norge. Svenska politiker  har gjort det mer attraktivt att köpa importerat bränsle genom att minska våra egna skatteintäkter från oljan, i Sverige verkar vi inte behöva medel till vare sig pensioner eller vård eller skola eller omsorg. Här, ta de här miljarderna också! För sedan reduktionsplikten drogs ner till några ynka procent och skattelättnader infördes på bensin och diesel har vi tappat cirka 10 miljarder i skatteintäkter. Per år. Det har blivit billigare vid pumpen, och norrmännen räknar slantarna. Naturligtvis. Vem hade inte gjort det? 

Men svenska politiker satsar väl även på elektrifiering? Nope. Skatterna har ökat dramatiskt på el. Vi har effekttariffer som har skenat. Snabbladdare som får stänga ner på grund av effekttariffer. Någon olja har vi inte. Men vi har en fantastisk elproduktion. Överproduktion faktiskt. Och då borde ju elen vara billig? Nej då, den ska skattas till taket, så att vi istället kör på bensin. För hur skulle det se ut om vi hade billig el i landet. Då skulle det ju kunna startas en massa elintensiv produktion av olika slag. Och köras en massa elbil. Hur ska norrmännen då få sina miljarder?

Sverige har en elskatt på cirka 40 procent. Bland det högsta i Europa. Snittet i EU ligger på 27 procent. 

Istället för att hårdskatta råvaror som vi måste importera, hårdskattar vi istället det energislag som vi har egen inhemsk produktion av. 

Vi lät också en gigantisk anläggning för produktion av batterier i Skellefteå gå i konkurs. Självklart, norska oljefonden skulle ju drabbas om Scania fick tillgång till svenskproducerade batterier. Och vidare: Tänk om Volvo hade tillgång till egenproducerade batterier, hur ska kinesiska batteritillverkare då tjäna pengar? 

Men, även om det är kul att raljera över norska oljeinkomster och pengar som flyter ut ur svenskarnas fickor, är inte ovanstående resonemang fullständigt idiotiskt? Det är väl samma typ av argument som nymerkantilisten Donald Trump sysslar med? Ekonomi är inte ett nollsummespel. Rent nationalekonomiskt är det inte nödvändigtvis bra för ekonomin att ha en positiv handelsbalans. Det man ska sträva efter är att handla där det är billigast. Och om man behöver en produkt som olja till bilarna, varför inte köpa från Norge? Prismässigt bra. Politiskt är det väl det absolut bästa idag. Tack vare Norge kan vi fortsätta tanka, med moraliskt finfin bensin i tanken. 

Men låt oss återgå till vad nationalekonomer gillar, det där med billigt. Låga priser, låga produktionskostnader. Konkurrenskraft, komparativa fördelar. Olja är inte som vilken annan produkt som helst. Om priset på kaffe skenar är det inte hela världen. Om oljan skenar i pris får det gigantiska konsekvenser för hela ekonomin. Allt blir dyrare.

Energi är en fundamental del av ekonomin. Det går inte att producera varor utan energi. När oljepriset stiger blir det en tvingande skatt på alla varor. 

Det var en av anledningarna till att USA satsade på fracking för ett par decennier sedan. De ville inte vara beroende av den politiska utvecklingen i Mellanöstern. Eller prisfluktuationer. Det lyckades. Från att ha varit världens största importör av olja, blev man exportör. 

På det amerikanska energidepartementet är man nöjd. Fracking, som kritiserats för sitt miljömässiga pris, har konstaterats vara en ”strategisk tillgång”. Departementet beskriver hur den inhemska produktionen är direkt kopplad till ”långsiktig ekonomisk tillväxt”. De pressade inhemska energipriserna  skapar en massiv konkurrensfördel för amerikansk tillverkningsindustri. 

Som rapporten The Economic Benefits of Oil & Gas konstaterar: ”Prisvärdheten och tillgängligheten av olja och gas här på hemmaplan injicerar hundratals miljarder dollar i ny amerikansk tillverkning … Lägre energikostnader, drivna av vårt massiva utbud av olja och gas, stödjer den privata sektorns investeringar i USA och ytterligare ekonomisk tillväxt. Tillverkningsindustrin förbrukar ungefär en fjärdedel av all energi i USA. Prisvärd el tar tillbaka tillverkningsindustrin till USA.”

Den förre chefen för Europeiska centralbanken, Mario Draghi, har i en utredning slagit fast att europeiska företag betalar i snitt 2 till 3 gånger mer för elektricitet än amerikanska företag.

Europeisk industri betalar 4 till 5 gånger mer än sina konkurrenter i USA för naturgas. 

Detta gör det omöjligt för europeisk tung industri att konkurrera på globala marknader. Draghi konstaterar i rapporten från 2024 att om EU inte löser sina höga energikostnader, står unionen inför en oundviklig och långsam avindustrialisering. Här finns alltså en viktig förklaring till varför USA:s ekonomi har dragit ifrån den europeiska. Det handlar alltså inte om amerikanernas innovationskraft som slår den europeiska viljan att reglera allt, som man hör från vissa håll. 

Själva fundamentet i en marknadsekonomi där man ska handla där det är billigt och av de som har varor man behöver vilar på tillgång på energi. Lägre energipriser ger större konkurrenskraft. 

Det är av den här anledningen som EU satsar så mycket på grön energiproduktion. Vad har det här med Sverige att göra? Jo, min poäng är att olja och gas förvisso är billigt om man struntar i miljökonsekvenserna – fracking i USA förstör dricksvatten, skapar jordbävningar, släpper ut enorma mängder metangas, tömmer färskvattenreserver och annat otrevligt. Men olja och gas är inte lika billigt som elektricitet producerad av vind och sol. Det är dyrare att köra bil på bensin än på el. Fysikens lagar skojar man inte bort. En elmotor är cirka tre gånger så energieffektiv som en bensinmotor. Det är tio kronor billligare per mil att köra elbil, vilket minskar utgiftsbördan och ökar den inhemska köpkraften. Det är dags att börja betrakta elbilen som mer än ett miljömässigt bättre alternativ till bensinbilen. 

En storsatsning på att elektrifiera Sverige, kombinerat med ökad elproduktion och sänkta elskatter, skulle gynna svensk ekonomi av exakt samma anledning som USA drar fördelar av att ha sin energiproduktion under kontroll. Att som idag investera miljarder i olja från Norge som vi sedan bokstavligen bränner upp är inte en produktiv användning av Sveriges resurser.

Vi har blivit ett land som sitter på en guldkalv, men som hanterar det som om det vore tobak eller sprit – en ”synd” som staten ska punktbeskatta. Vi kan fortsätta agera Norges bästa och mest lojala kund. Eller så börjar vi behandla vår egen el som den strategiska resursen det faktiskt är. Om USA kunde borra sig till ekonomiskt oberoende, kan Sverige elektrifiera sig till det.