Ägarna berättar

Elbil var det billigaste alternativet

Hur funkar vardagen med elbil? Vad var det som avgjorde köpet? Vi bad fyra elbilister berätta och dela med sig av sina bästa tips. Först ut är Daniel och Isabella Ljunglund.

Text: Lotta Hedin | Foto: Anna Sigge

När vi skulle få vårt första barn behövde vi en rymligare bil. Vi hade en liten Citroën C1 då. Den drog bara 0,48 liter milen, men ändå hade vi en bensinkostnad på 3 500 kronor per månad. Isabellas föräldrar hade en Nissan Leaf sedan tidigare, så vi var redan bekanta med den bilen och gillade den. När vi började räkna insåg vi att elbil skulle bli det billigaste alternativet för oss. Vi tog lån för att köpa vår Leaf, men avbetalningarna på lånet plus laddningen blev billigare än vad vi tidigare betalade för bensinen.

I somras installerade vi även solceller på taket på huset. De kan producera tillräckligt mycket el för att täcka nästan hela den energiförbrukning vi har nu, inklusive laddning av bilen. 

Det bästa med vår bil är att vi slipper tanka. Här på landet där vi bor finns inga mackar, det blir en omväg om man ska åka och tanka. Bilen är också kul att köra, med motorns direktsvar, accelerationen och piggheten – det finns ingen normal bensinbil som slår det. 

Men vi skulle gärna ha lite längre räckvidd.  Isabella pendlar 13 mil tur och retur till jobbet.

När vi båda börjar jobba igen och barnen ska börja på dagis kommer vi dessutom behöva två bilar. Därför har vi beställt en ny Renault Zoe, med 52 Kwh batteri. Så efter årsskiftet kommer vi ha två elbilar. Zoe har det vi saknar hos Leafen: längre räckvidd, CCS-uttag för snabbladdning, och möjlighet att ladda med trefas. Den tar emot hela 22 kW trefas, och det ger oss större valmöjligheter när det kommer till publika laddstationer. När vi storhandlar kan vi ladda på en stolpe utanför under tiden och ha ett fullt batteri när vi är klara.  Och är man på långresa och snabbladdaren man tänkte använda är upptagen gör det inte så mycket. Det finns ju ofta laddplatser bredvid som ger 22 kW som vi kan ställa oss vid så länge.

”Folk som inte har elbil hakar ofta upp sig på det här med kort räckvidd, att man inte kan köra hela vägen upp till Stockholm utan stopp.”

Folk som inte har elbil hakar ofta upp sig på det här med kort räckvidd, att man inte kan köra hela vägen upp till Stockholm utan stopp. Men det är ju inget problem, bara man planerar sin resa. Man behöver ju ändå stanna och käka, och man mår ju bra av att stanna och pausa, speciellt när man åker med barn.

Våra söner Willy och Kion har aldrig åkt fossilbil. Vi köpte ju Leafen innan Willy föddes, och annars är det mormor och morfars bil de åker i och de har ju också elbil. Sedan vi insåg detta har det blivit lite av en grej för oss, en lek. När Daniels föräldrar som har bensinbil ska vara barnvakter byter vi bil med dem, så de får köra barnen i elbilen. 

Vi får se hur länge det håller, men det är lite kul för det är nog ganska ovanligt med barn i ett modernt västland, som aldrig åkt bensin- eller dieselbil. De tillhör en ny generation. När de ska ta körkort kanske det inte ens finns bilar som drivs med fossila bränslen. Vem vet, man kanske inte ens kör bilen själv då.

Catarina Hagstrand:

Bilen hörs knappt alls – så det ställer krav på föraren

Jag har haft min Citroën Zero i sju år. Jag skaffade den för att vi vill vara miljövänliga i företagen: varvet och fastighetsbolaget. Vi försöker ligga i tiden och miljöfrågorna är ju överhängande.

Jag är jättenöjd med bilen, och trivs bättre med den än jag trodde vid inköpet. Men jag skulle gärna ha en elbil med längre räckvidd. Den räcker bara tio mil, men det är tillräckligt för daglig stadskörning och mellan Nyköping och Oxelösund. Ska jag åka längre sträckor till Stockholm får jag ta vår andra bil, en vanlig personbil.

Min Zero är ju verkligen liten, så den passar bäst i stadstrafik, inte för långa resor ute på vägarna. Men den känns riktigt stor inuti, det är gott om plats invändigt.

I början var jag lite orolig över att bli stående, att elen inte skulle räcka hela dagen. Men nu tänker jag aldrig på laddning. Det räcker med att jag sätter i sladden på kvällen så är batteriet fulltankat på morgonen. Men jag har med mig sladden och laddar ibland på jobbet.

Jag kan inte se att batteriet blivit sämre efter dessa sex år. Men jag ser skillnad på sommar och vinter, på vintern drar den mer ström. För att kunna starta bilen varm på vintermorgnar har jag en kupévärmare som går på när bilen står på laddning. Skulle jag starta bilen djupfryst och värma med batteriet vet man inte vad som skulle hända.

Det har inte varit några tekniska problem, och nästan inga servicekostnader, bara några uppdateringar av tekniken från Citroën. Det är verkligen en snäll bil, jag behöver inte öppna motorluckan förrän det är dags att fylla på spolarvätska.

Bilen är väldigt tyst, den hörs knappt alls, så det ställer krav på föraren. Man måste vara väldigt observant på människor i omgivningen, att de hör att man kommer. Men samtidigt är det väldigt skönt att åka bilen, att den är så tyst.

Jag har bilen som förmånsbil i mitt företag, och det har verkligen varit en god affär, eftersom förmånsbeskattningen för elbilar har varit väldigt låg. Jag sparar mycket på att köra eldrivet jämfört med bensin eller diesel.

Patrick Klemetz:

En del köper sommar-stuga – jag köpte en Tesla

Egentligen är jag ingen bilmänniska som är intresserad av snabba bilar. Jag är mer av en early adopter av ny teknik, och ville ha en snygg och säker bil med teknik som inte andra bilar har. 

Tesla bokade in alla punkter, så då kunde det vara värt med en bil för en miljon kronor. Det är roligt att följa bilens tekniska utveckling. Man får trådlösa uppdateringar som ger nya finesser eller bättre funktioner varannan månad. Jag kan först testa en funktion, och så köper jag den om är bra. Man kan se att Teslans självkörning blir allt bättre. Som ägare blir man ju lite av betatestare, det tycker jag är roligt.

I början hände det faktiskt att jag hade räckviddsångest. Det var en gång med bilen full med folk, 25 minusgrader och motvind. Jag visste att batteriet på 60 kWh bara skulle räcka 23–24 mil. Det löste sig genom att jag körde 100 i stället för 110 på motorvägen. 

Nu har jag uppgraderat batteriet till 75 kWh. Det kan ju göras eftersom det är installerat från början. Tesla räknar med att kunderna vill uppgradera. Min Tesla klarar 0–100 på 4,2 sekunder. I början var det roligt att gasa på, men nu åker jag hellre mjukt och säkert.

Till jobbet är det inte speciellt långt. Ibland åker jag ut till kunderna, men ofta parkerar jag bilen en bit bort, för att de inte ska tro att företaget tar väldigt bra betalt när vi har så fina bilar. Men jag har ju köpt den för egna pengar.

En av de största puckarna med Tesla är laddnätverket. Jag behöver aldrig fundera över laddning, utom i viss glesbygd. När jag ska åka långt så matar jag in destination, och då föreslår bilen vilken väg jag ska köra och var jag kan ladda. Här ligger verkligen Tesla i framkant. 

Jag har inte haft några fel på bilen, men Tesla har rättat till vissa brister med uppdateringar. Enda nackdelen är att den är så dyr, men jag tycker Teslan är värd det.  Det handlar om prioriteringar; en del köper sommarstuga, jag köpte en Tesla.