Blomhäll: Mitt liv är fläckfritt

Jag såg något konstigt på min garageuppfart härom veckan. En skir blåskimrande regnbågsfärgad hinna som bredde ut sig på asfalten. Ja, jag måste erkänna att som inbiten elbilist var det så länge sedan jag sett något liknande att jag kopplade inte på en gång vad det egentligen var jag tittade på.

Visst hade grannens unge nån regnbågsflagga i fönstret härom året när det var Pride? var min första association. Men nu är det väl inte Pridesäsong? Ja, min hjärna kopplar lite trögt ibland. Speciellt tidigt på morgnarna.

Nästa, lika konstiga, tanke var en undran om regnbågar kan bildas även på marknivå, inte bara på himlen? Vad finns vid slutet av regnbågen – är det det jag hade hittat nu? Fast nej, vänta, det är ju en kista med guld, det vet ju alla.

Sakta började min hjärna dock att borra djupt bland minnen och hittade till slut olja. Javisst, det var ju en helt vanlig oljefläck jag tittade lite förundrat på! Plötsligt kände jag mig obekväm. Har jag blivit så insnöad på elbilar att jag inte ens känner igen en oljefläck längre? Snacka om att ha blivit snobbig och mallig. Det är nog dags att besöka en bensinmack och andas in lite fossila ångor igen.

Men hur hamnade oljefläcken på min uppfart? Det kan ju ganska så omöjligen komma från våra två elbilar. Elbilar har ju ingen olja så de kan knappast heller läcka. Eller hur var det nu? Visst hade Teslans utväxling någon slags växellådsolja? Börjar den oljan droppa på min uppfart kommer det bli ett dyrt verkstadsbesök!

Fast vänta nu, Teslan brukar jag inte parkera där oljefläcken var, där brukar snarare frugans el-Kia stå. Har den någon olja som kan läcka?
Nu började dock hjärnans kugghjul få olja på sig och snurra lättare. Till slut kom jag ihåg att gästerna vi hade i går, visst kom de i en diesel-Volvo som de parkerade ungefär där jag hittade fläcken?

Så det var den fossilbilen som inte kunde hålla tätt om sina dinosaurier, utan läckte ifrån sig lite olja och målade regnbåge på min asfalt! Sådana där avgasmotorer badar ju bokstavligen i olja, och brukar även lämna ifrån sig de dyrbara dropparna lite här och där.

Nu var hjärnan i full gång och påminde mig om gamla Ford Escorten jag hade på 90-talet. Som jag aldrig behövde byta olja i, bara fylla på. Den läckte nämligen typ en liter olja i månaden. Jag var tvungen att konstant köpa nya dyra flaskor att fylla på med. På den tiden var jag van vid att så snart bilen stått stilla någonstans en stund så lämnade den ringar av oljefläckar efter sig.

Tänk att man kan glömma sånt. Nu har jag kört elbil i snart tio år. Bilar som man aldrig behöver fylla på med olja. Eller bensin. Den enda vätska jag faktiskt behöver fylla på är spolarvätska lite då och då. Bilar som därför inte heller läcker något. Titta på marken på valfri bensinmack, parkering, bilverkstad eller andra ställen där avgasbilar brukar stå i kö så ser man fläck efter fläck med gamla dinosaurierester. Besök sedan en Tesla verkstad: bokstavligen fläckfritt rent och fint.

Nu var min hjärna i högform, la i överväxeln och kom med följande insikt: eu har nu röstat igenom att det kommer inte säljas några bilar med förbränningsmotorer efter 2035. Tio-femton år efter det kommer de flesta oljeläckande avgasbilar att vara borta och historia.

Barnen år 2050 kommer vara lika förundrade som jag om de mot förmodan kommer träffa på en oljefläck på marken. Det vi tar givet i dag, såklart asfalten är fläckig, kommer vara något udda och annorlunda då. Eller om de kommer titta på gamla bilder med oljefläckar överallt på gatorna, vad kommer de tro om oss då? Vad höll vi på med?