Dyredand: Ladda bilen – det är hälsosamt

Har jag missat att haka på en trend? Det är visserligen inget ovanligt, men under gångna semestern har fler än två kollegor och bekanta verkat ha tagit eventuella nyårslöften på allvar. 
Det har slutats snusa (Jag lade av i oktober 2022, på en dag! Utan återfall!), det har börjat motioneras (jag vilar fortfarande efter Broloppet, halvmaran som gick över Öresundsbron i samband med invigningen i juni 2000 …) och det har även mumlats om nya kostvanor.

Den där löpningen är någon form av ”challenge” som så många andra trender. Det kallas tydligen ”runstreak” och går ut på att man varje kalenderdygn ska springa minst 1,6 kilometer.
Att det ska finnas motionsspår i direkt anslutning till laddplatser är något som jag har funderat kring i flera år. Det borde gå att äska eu-bidrag för detta.

Jag tänker då på laddplatserna längs våra större vägar, de där laddpunkterna som ligger mitt ute i obygden. Det är mer regel än undantag att det finns ett skogsparti i närheten. 
Fäll några träd, grusa en gång/fixa spång, sätt upp belysning – klart!

Är terrängen kuperad är det givetvis en fördel. Slingan behöver inte vara mer än drygt 500 meter, man kan faktiskt gå flera varv.
Jag och min fru älskar vandring på fjäll och i skog. Jag har dessutom en skapligt trasig rygg, varför en promenad i samband med att bilen laddas är rent av efterlängtat.

Vi kan ta laddmetropolen utanför Värnamo som exempel. Där har du säkert laddat. En promenad där går ut över stenöknen som sträcker sig bort mot lågprisvaruhuset Dollar Store. Det är så pass deprimerande att inte ens tröstätande av chips, köpta i nämnda butik, på strapatsen tillbaka till bilen kan kompensera mitt sänkta humör. Och hälsosamt är det absolut inte! 

Luften här är inte heller bra. Oset från varje snabbmatskedja du kan namnet på, plus en handfull till, finns representerad i syret du andas in.
Nej, ge mig en belyst stig ut i tangentens riktning. Starten kan vara vid långtradarparkeringen precis bredvid Ionity.

Men barnen då?! Lugn, här har jag funderingar på ett lekland i kompaktformat. Jag har besökt ett en gång. Det gör jag ogärna om, men jag kunde med en snabb analys klargöra att den mängd energi som frigörs här, för att sedan gå till spillo, är av kärnreaktormässiga proportioner. Därför ska golvet utrustas med energiabsorberande plattor. Varje steg, skutt och barnmässigt märklig kroppförflyttning ska tas tillvara i energilager – som sedan används till effektbalansering vid laddstolparna.

Men på vintern då?! Lugn! Vid alltför dåligt väder (promenader i duggregn är mysiga, till skillnad från dito i snöstorm och hagel) står en handfull motionscyklar tillgängliga i byggnaden bredvid leklandet. Du får röra på dig. Energilagren får jonerna de önskar.
Om jag på något vis har låtit som en hurtbulle i denna text ber jag om ursäkt. Så är inte fallet. Det är okej att sitta kvar i bilen. Men – först efter att du har passerat boklådan som sitter vid entrén till cykelhuset. 

Det läses på tok för lite i dag (du som läser just detta kan sälla dig till skaran som inte behöver känna sig kränkt). Att vila ögonen på analoga bokstäver är tillfredställande och långt trevligare än skärmtid (du som läser detta på Readly behöver inte ta åt dig).
Boklåda och skogspromenad – snart trendiga igen. Du vet var du läste det först.