Elbåten som höjer sig över naturlagarna

Text: Tibor Blomhäll. | Foto: Candela Boats.

Största problemet med eldrivna båtar är räckvidden. Elbilar måste övervinna luftmotstånd när man kör snabbt. Ju högre fart, desto kortare räckvidd får man. För båtar är det tusen gånger värre; vatten bjuder på mycket större motstånd än luft. Redan i måttliga farter sticker båtmotorns förbrukning iväg rejält. Du kan antingen ha räckvidd eller fart, inte båda. Fysikens lagar är hårda.

Svenska elbåtföretaget Candelas ingenjörer kom dock på en genial lösning på problemet: är vattnets motstånd för stort får väl båten låta bli att åka i vattnet helt enkelt! De monterade en vinge tvärs under båtkroppen som genererar lyftkraft och lyfter båten ur vattnet i höga farter. Är inte skrovet i vattnet när man åker slipper man ju övervinna vattnets motstånd mot skrovet. På så sätt ”lurar” båten fysikens lagar och lyckas få till det till synes omöjliga: samma elförbrukning, runt 20 kW i 23 knop – som i 6 knop. Du kan susa fram ovanför vattnet i 40–50 km/h och få samma räckvidd som om du skulle ha masat dig fram i vattnet i snigelfart.

Bärplansbåtar brukar ha V-formade vingar som ger båten stabilitet på ren hydromekanisk väg. Vingspetsarna sticker upp ur vattnet. Lutar båten åt ett håll doppas mer av den sidans vingar ner under vattnet och en större vingyta genererar då mer lyftkraft som lyfter upp båten rak igen. Den klassiska metoden ger enkel stabilisering – men att vingspetsarna skär genom vattenytan kräver mer energi, ger sämre komfort och båten kan inte ta tvära svängar då den inte kan luta inåt i svängarna.

Candelas vinge befinner sig alltid under vattenytan, hela vingen, vilket minskar på energiåtgången. Båten behöver istället datorkraft för att hålla balansen. Hydraulik vrider på vingen under vattenytan för att få båten att luta åt väns-ter eller höger och hålla balansen. Förutom lägre energiförbrukning ger systemet även möjligheten att kunna luta båten inåt i svängarna, som en motorcyklist som lägger sig i kurvorna och på så sätt kunna ta mycket mer tvära svängar.

Båten Candela 7 (sju som i 7,7 meter i längd) är byggd helt i kolfiber. Förutom att skrovet då blir så lätt att en människa kan lyfta den blir den även otroligt vridstyv. Vilket behövs då hela båtens vikt kommer vila på tre punkter när den höjer sig ur vattnet. Allt är i kolfiber, till och med balkarna runt motorn därbak som vid första blick såg ut att vara gjutna i aluminium. Företaget har 35 anställda som bygger båtarna för hand i deras lokaler i Gåshaga på Lidingö i Stockholm. Hittills har de levererat elva båtar och höll på att bygga tre nya när vi var på besök.

Under golvet i fören på båten sitter det ett lätt modifierat BMW i3 batteripack på 42 kWh, levererat av tyska bolaget Torqeedo som specialiserat sig på komponenter till elbåtar. Bredvid Torqeedos logga på batteripacket kan man fortfarande se BMW-logotypen. Även den synkrona elmotorn på 55 kW kommer från Torqeedo. Både elmotorn och batteripacket är vätskekylda. När båten ska accelerera och höja sig upp från vattnet kan motorn tillfälligt leverera 10 extra kilowatt.

v batteriernas 42 kWh är runt 35–37 kWh tillgängliga och ger uppemot 50 nautiska mil, drygt 90 km räckvidd i 22 knop (40 km/h). Toppfarten är 30 knop, 55 km/h. När man har kört slut på laddningen finns det några kWh kvar i ”limp mode” för åtta nautiska mil (15 km) i långsam fart. Räckvidden varierar förstås med farten, men även blåst och vågor påverkar: blåser det blir det vågor, som vingarna under båten måste jobba mer för att parera, vilket kräver mer kraft till hydrauliken som ökar på elåtgången. Större vågor kan dessutom nå ända upp till skrovet. Vid varje start går det åt mycket energi när motorn kör på maximala 65 kWh effekt medan båten höjer upp sig.

Batterierna laddas med enfas 16 A via ett vanligt typ 2-uttag, full laddning tar runt tolv timmar. Trefas och snabbladdning kommer i framtiden, enligt Candela. De flesta hamnar har blåa CEE 230 V- uttag vid kajplatserna, det är bara att ansluta båten efter att man har förtöjt den så laddas den lika enkelt som elbilar hemma i garaget.

Efter några kortfattade instruktioner fick jag, landkrabban ta plats bakom båtens ratt. Vi körde, ut från hamnen i sakta mak, som vilken båt som helst. Sedan var det dags för takeoff. Ja, det heter så. Candelas personal pratar om takeoff, flygning och landning som om det vore flygplan. Jag förde fram gasreglaget på max och förstod omedelbart varför Candela kör med sådan vokabulär.

Båten satte fart, men inom några sekunder övergick skutt-skutt-skuttandet över vågorna till harmonisk stillhet. Hur ska man beskriva upplevelsen för de oinvigda? Det är som att susa fram över vattnet på en flygande matta. Istället för att som motorbåtar brukar göra studsa brutalt hårt fram över vågorna så ryggrad och tänder knäcks, och öronen får lock av motorvrålet… svävar man majestätiskt fram över vågorna, i stort sett knäpptyst. Det hörs lite vattenskvalp och kavitation från propellern – men man kan prata obehindrat med sina passagerare även i full fart. Man tar sig fram värdigt över vågorna. Med grace. Plötsligt ter sig vanliga powerboats lika primitiva som avgasbilar brukar bli för elbilister.

Vrider jag på ratten börjar svängen med kanske en halv sekunds fördröjning – men båten lutar mjukt inåt i kurvorna så de blir behagliga. Vrider jag ratten för mycket, så att jag når lutningens maxgräns, fortsätter båten svänga, fast det börjar kännas med sidokrafterna. Man kan enkelt känna hur snäva svängar jag kan ta.

Små vågor flyger vi bara över utan att märka dem. Större vågor kan slå emot båtens botten, fast det blir fortfarande bara vågtoppen som touchar lite lätt. Meterstora vågor kan däremot få båten att tappa flygförmåga och ”krascha” tillbaka ner i vattnet ungefär som Flume Ride på Liseberg, du vet den där låtsasstocken man åker nerför en vattenruschkana med.

Man susar förbi andra båtar som plötsligt ter sig lika gammalmodiga som den där ångbåten som så lämpligt dyker upp och som vi rundar. Framtid möter dåtid. Vi flyger ovan vågorna. Utan utsläpp. Utan oljud. Till och med utan svallvåg. Tanken infinner sig: Hur kan folk säga ”jag ska åka ut till skärgården och njuta av naturen” – och sedan sätta sig i en pruttande rykande avgasbåt?

Enda problemet är det där med prislappen: 2,5 miljoner kronor plus moms. Men ett skrov helt i kolfiber är inte billigt. Inte 42 kWh marinanpassade batterier heller. (Batteripacket sägs kosta runt 300 000 kronor bara den.) Ny teknologi brukar kosta i början. Ge den några år så sjunker nog priset. Och ärligt talat: Har du redan allt och vill komma inglidandes till exklusiva båtklubben vid solnedgången, tar du då en motorstark daycruiser som alla dina miljonärsvänner bara gäspar åt, sån har vi själva ett halvdussin av – eller vill du komma majestätiskt inflygande i din spöktysta Candela 7 som garanterat kommer vrida på huvuden?

Tänkte väl det.