HANS EHRICH –En svensk elbilspionjär

Hans Ehrich är en av de största inom svensk produktdesign, och har formgett flera klassiska föremål i våra hem. Men få vet att han även skapade en elbil – och det för över 50 år sedan.

Text: Robert Petersson | Foto: A&E Designs arkiv, Peter Gunnars

Även om du inte känner till honom känner du garanterat till några av hans produkter. Har du någon gång använt en diskborste är det stor chans att du hållit i ett av hans verk. Men innan den blev till, och innan Hans Ehrich bildade det kända designföretaget A&E Design tillsammans med kollegan Tom Ahlström, skapade han den eldrivna citybilen Optima, som vann Fords stora designpris. Året var 1967. 

– Den var ett examensarbete på Konstfack. Under tiden familjen bodde i Rom insåg jag att bilar och trafik var ett problem. Förutom att luften knappt gick att andas gick det inte att ta sig fram för alla köer. Jag körde Vespa, det var enda möjligheten och den erfarenheten tog jag med hem till Sverige. Jag funderade över olika lösningar, både när det gällde den plats fordonen tar, det buller de genererar och de utsläpp de förorsakar. Lösningen kunde vara en liten eldriven citybil. 

Under åren i Italien hade Hans Ehrich praktik på Fiat.

– Jag kom in som aspirant på Fiats designavdelning och efter det var jag hos Bertone där jag samarbetade med Giugiaro ett tag. Jag gjorde också många originalskisser, till bland annat den italienska designtidningen Style Auto. Men för mig är enbart yttre form inte tillräckligt. Det ska finnas något under, en funktion som bidrar till helheten. Det är därför jag hela tiden siktat på att jobba med industridesign. Formen i sig kan vara fin, eller intressant, men är ändå bara yta. 

– Parallellt med praktiken i Italien gick jag på industridesignlinjen på Konstfack där varje student normalt skulle göra ett eget examenarbete. Men under min tid i Italien hade jag lärt mig processen med att skapa en bil från grunden. Det var komplicerat och jag insåg att jag skulle behöva hjälp för att hinna med projektet.

– Jag lyckades övertala studiekompisen Roland Lindhé att hjälpa till och mot alla odds fick vi okej på att göra ett gemensamt examensarbete.

– Den lilla el- och citybilen Optima som vi skapade 1967 var revolutionär på många sätt. Den var byggd med två ”skal”, ett undre med fästpunkter för de två elmotorerna och fram- och bakvagn, medan det övre bildade inredning.

Skalhalvorna var av vakuumformad plast och mellanrummet fylldes med polyuretanskum för stabilitetens skull. I ”midjan”, där de förenades med en övre del av strängpressade aluminiumprofiler som bland annat bildade rutramar, löpte en kraftig stötfångare runt bilen. Dörrarna var av skjuttyp och gick en bit in över taket för lättare i och urstigning i den blott 250 cm långa, 160 cm breda och 154 cm höga bilen. 

– Dessutom var den tresitsig, med de tre åkande i bredd och den mittplacerade föraren något längre fram än passagerarna. Vi ansåg den paketeringen optimal då det inte var någon vits med en smalare bil i den existerande trafikbilden.

– Min pappa hade en kompis som var högste chef på Siemens och via hans förmedling fick jag insikt i det där med elektromotorisering. Även om Optima var tänkt att ha konventionell eldrift fick jag faktiskt ta del av företagets topphemliga forskning kring bränsleceller.   

• 

• 

– Slutligen vann vi Fords stora designpris med Optima och trodde att lyckan var gjord, men Ford begravde snabbt projektet. I efterhand fattade vi att vi var helt fel ute. 

Inte nog med att Optima var eldriven, den var också gjord i aluminium och plast, samtidigt som bilindustrin investerat stort i oljebolag och stålindustri! 

Efter den insikten bildade Hans Ehrich och kollegan Tom Ahlström A&E Design. Det skedde 1968 och efter det släppte Hans i stort sett sin dröm om att formge bilar. 

Din bakgrund är ganska okänd för den stora publiken, kan du berätta om den? 

– Jag är född i Finland 1942. Pappa var en tysk konstnär och affärsman som flytt hemlandets nazism 1936 och mamma var svensk, även hon med kopplingar till konst- och arkitektvärlden.

När Röda armén hotade Finland 1944 flyttade vi till Stockholm. Efter det följde en period i Lund och efter det en kringflackande tid på olika ställen i Europa.  

Var det då du halkade in på det här med bilar, och i förlängningen elbilar?

– Ett bra exempel på mitt tidiga intresse var när vi bodde i Spanien 1956. En gång var vi på utflykt till Tarragona och när pappa svängde in på torget där var det första vi såg en Citroën DS. En citrongul med auberginefärgat tak. Den måste ha varit en mycket tidig och jag har aldrig glömt det intryck den gjorde på mig.   

Var det när du fick se den du bestämde du dig för att bli designer?

– Nej, det hade jag gjort redan som 11-åring, möjligen bekräftade den mitt beslut.

”Nej, det byggdes aldrig någon full- skalemodell av Optima. Däremot gjordes det en mock-up av inredningen i skala 1/1.”

Jag har hört att du fortfarande är intresserad av bilar och fascinerad av Citroën DS. Vad är det som gör den så speciell?

– Allt. Den är verkligen konstruerad och formgiven som en helhet. I dag talar man mest om den gashydrauliska fjädringen och visst, den är fantastisk. Men den var bara en av beståndsdelarna i konceptet som förenade aerodynamik, komfort, köregenskaper, utrymmen och den unika uppbyggnaden med ett självbärande ”skelett” vars ytterskal var lätt utbytbart, på ett sätt som ingen ens varit närheten av.

Du har haft ett antal Citroënbilar, har du någon kvar?

– Min DS21, den tänker jag aldrig göra mig av med. Jag köpte den ny 1969, den fyller 50 i år och har rullat 33 000 problemfria mil. Dessutom har den inte tillstymmelse till rost trots att den stod ute i ur och skur de första åren. Men jag var ju noga med att spola av underredet när jag kört i vinterväglag.

Om du nu tycker att den klassiska DS-modellen är skapelsens krona, hur ser du då på dagens bilar?

– Till min stora glädje ser jag att tiden börjar hinna ifatt vårt Optimaprojekt. Den svenska elbilen Uniti verkar klart influerad, och i Berlin har jag sett eldrivna citybilar som i ännu högre grad liknar den vi skapade för över 50 år sedan.