Stenmark hyllar sin tysta elbil – men inte att skotta fram snabbladdare

MITT BILVAL. Vi träffar skidlegenden Ingemar Stenmark i Göteborg när Porsche Club Sverige firar 50 år. Till vardags och för turerna till norra Norrland kör han en Porsche Taycan 4 Cross Turismo och är en hängiven elbilist, men det finns några saker som skaver i Stenmarks elbilsliv. Ingemar Stenmark är en av Sveriges och världens […]

MITT BILVAL. Vi träffar skidlegenden Ingemar Stenmark i Göteborg när Porsche Club Sverige firar 50 år. Till vardags och för turerna till norra Norrland kör han en Porsche Taycan 4 Cross Turismo och är en hängiven elbilist, men det finns några saker som skaver i Stenmarks elbilsliv.

Ingemar Stenmark är en av Sveriges och världens allra främsta alpina skidåkare genom tiderna, med 86 världscupsegrar, två OS-guld och fem VM-guld i slalom och storslalom på meritlistan. Under sin storhetstid på 1970- och 1980-talet skapade han ”Stenmarksfeber” i Sverige, vilket fick skolor, riksdagen och hela arbetsplatser att stanna upp när han kastade sig ut i pisten.

Sedan han la av med skidorna i slutet av 1980-talet har han deltagit i flera tv-program som Mästarnas mästare och Let’s Dance, där han naturligtvis vunnit. Men låt oss övergå till väsentligheterna, bilintresset. Ingemar Stenmark har tävlat i Porsche Sprint Challenge Scandinavia, som är supportklass till Porsche Carrera Cup Scandinavia, och är en hängiven Porsche-entusiast. Han har tidigare varit betald ambassadör för märket, men är det inte längre. Den Porsche han trivs bäst med är den han kör till vardags, men även på långresorna, en Porsche Taycan 4 Cross Turismo.
– Jag kör ju elbil, jag har inget ont att säga om den. Utom att laddning norrut kan vara lite av en utmaning ibland. Det är ganska långt mellan laddstolparna, och det är inte alltid de fungerar. Men jag har kanske haft otur.
Var i Norrland kör du då? Kör du upp till Tärnaby?
– Ja, det är bara dit jag har kört när jag har åkt norrut. Söderut går det hur bra som helst, och att ladda hemma är ju helt perfekt.
Är det en av den första generationen Taycan du har?
– Ja, den är från 2021 och snart fem år gammal nu.
Första generationens Taycan hade ju betydligt sämre räckvidd än den uppdaterade versionen.
– Jo, på vintern vågar jag inte köra mer än 25 mil, kanske 27–28 mil som max. På sommaren går det kanske 30. Men Porsche Taycan har har en ganska lång huv. Så när jag ska ladda när man kör nosen mot laddstolpen, tar det ibland stopp och laddsladden når inte fram. Ibland har de satt dit buntband som gör att man inte kan dra i kabeln. Dessutom ska man helst ha en spade med sig när man kör norrut, för ibland har de inte skottat precis ända fram till laddstolpen. Jag har fått skotta mig fram till snabbladdaren.
När åkte du senast upp till Tärnaby?
– Tre veckor sedan.
Var det trassligt att ladda då också?
– Ja, på nervägen. Ionity i Hudiksvall fungerade inte, trots att den lyste vitt, vilket ska indikera att den är igång. Jag fick köra vidare och ladda på en mack istället. Det är det jag menar, man måste planera lite och man kan inte lita på att laddstolpen ska fungera när man bara har två mil kvar i räckvidd.

Vid sidan av resorna till Tärnaby, där den nu 70-årige Ingemar fortfarande har släktingar, gör familjen även resor till sin lägenhet i Ramundberget, dit de främst åker på sport- och påsklovet. Men då får Taycan vila på garageuppfarten.
– Ja, då kör jag bensinbil. På sportlovet och påsklovet är det många som ska ladda sina bilar, även om jag har sett att det har blivit fler laddstolpar efter vägen. Dessutom är vi fler i bilen som inte vill stanna och vänta.
Men skulle du helst vilja köra enbart elektriskt?
– Jo, jag gillar elbilar. De svarar direkt på gasen, utan ryck från växellådan, och sedan har de ju fantastiska bromsar, jag gillar motorbromsningen.
Jag har läst att du gillar Porsche mycket på grund av styrningen?
– Ja, den tycker jag är bra.
Du kan ju det där med tajta svängar …
– Ja, säger han och ler. Det har jag alltid varit noga med kan man säga. Jag vill ha perfekt styrning, det har jag alltid varit viktigt för mig. Och en skön ratt.
Hur ska en skön ratt kännas då?
– Lagom tjock, lagom mjuk, och ekrarna får inte sitta var som helst. Jag vill ha grepp på rätt ställe.
Gillar du Porsches mockaratt?
– Nej, det gillar jag inte, känslan är inte skön. Men smaken är ju olika.
Du har ju tävlat i Porsche Sprint Challenge. Tror du att elbilar kommer att ta sig in i sportbilsracingen?
– Jag är rädd att det är ett måste för miljötänket i framtiden. Risken är väl annars att de måste lägga ner racen. Det skulle inte förvåna mig om till och med Formel 1 går över till el i slutändan.
Vad säger du om folk som menar att sportbilar ska låta och brumma, och kännas som ett levande djur under huven?
– Det bryr jag mig inte om. Jag tycker det är skönare om det är tyst. Man tappar ingen körglädje av det, tvärtom får man mer koncentration på vägen. För mig behöver bilen inte låta någonting.
Men ni har alltså ytterligare en bil?
– Ja, vi måste ha två bilar hemma. Så min fru kör en bensindriven Macan. Hon vill inte gå över till eldrift än. Hon vill sitta högt och det känns tryggare i en suv.
Vad är viktigast för dig i din bil, sportläget eller komfortläget?
– Komfortläget, jag har ju problem med ryggen. Den Taycan jag har är basmodellen och den räcker för mig. Jag kör ingen racing på landsvägen, men den är snabb i början och svarar direkt vid omkörningar.

Åker du fortfarande mycket skidor?
– Ja, kanske fyra veckor per år. Både i Sverige och i Alperna. Det är fortfarande kul och en naturupplevelse.
En sak jag har funderat på sedan jag såg dig på tv som barn är när jag själv ska prata inför tio personer så blir jag lätt nervös. När du stod högst upp i backen hade du hela svenska befolkningen som satt bänkade, städerna blev som ödelagda för att alla skulle se dig åka. Hur klarar man den pressen?
– Jag var nervös hela tiden, och jag blev mer och mer nervös för varje år som gick. Men det var nog mest press man satte på sig själv. I början var det roligt, men sedan blev rädslan att förlora starkare än glädjen att vinna. Det övergick i en mer obehaglig nervositet.
– Nej, inte så att det syntes utåt. Men samtidigt tror jag att det är bra att vara lite nervös. Det gör att man skärper sig och kan åka på max
Har du kvar din tävlingsinstinkt i vardagen, till exempel när du spelar Fia med knuff eller när du kör på motorvägen?
– Nej, inte alls. Jag har fått tillräckligt av den där tävlingsinstinkten, det räcker. Och jag kör som sagt inte racing på landsvägen.
Om vi går tillbaka till elbilsutvecklingen. Hur ser du på att många bilentusiaster som håller fast vid förbränningsmotorer är skeptiska?
– Elbilar kommer att slå igenom allt mer, men jag tror det i slutändan är pengarna som styr, folk är nog inte så där jättemiljömedvetna. Folk tittar i plånboken.
Har du sett över elabonnemang och sådant hemma för att ladda billigt på natten?
– Nej, då måste man ju engagera sig i det. Visst kan man tvätta eller diska på natten, men rätt vad det är går en slang sönder när man ligger och sover och så får man översvämning utan att man märker det och måste byta golv för 300 000 kronor. Man ska inte mecka för mycket.