Vätgas – Europas nya älskling

Text: Carl Undéhn | Foto: Fredrik Sandberg.

Nere på kontinenten är entusiasmen stor inför vätgas. Men på bilsidan ser det magert ut. Dessutom ser vätgasens plats i samhället ut att få problem med regelverken. 

När Sverige tar fram en nationell vätgasstrategi ska den egentligen ses som en del av en större, europeisk satsning. Det är onekligen imponerande hur snabbt kontinentens politiker har fått upp ögonen för grön vätgas. Något som fram till helt nyligen var en intressant men nischad produkt får nu anta rollen av Europas räddning. 

Ännu mer imponerande är hur snabbt det annars ganska långsamt malande EU har tagit till sig tekniken och utnämnt den till lösningen på – ja det mesta. 

Vid presentationen av EU:s vätgasstrategi bjöd klimatkommissionären Frans Timmermanns till och med på den ovanligt svängiga formuleringen att vätgas är den nya energins rockstjärna. 

Orsaken till optimismen är EU:s ambitiösa klimatmål. Som en del av Parisavtalet och kommissionens beslut att EU ska vara en klimatneutral ekonomi till 2050 krävs en radikal förändring – och nyckeln för att lyckas är vätgas.

Ambitiösa planer som i slutändan har runnit ut i sanden har vi hört om förr. Men med vätgas ser det verkligen ut att röra på sig och det i snabb takt. En viktig förklaring är att det som ofta kallas ”Europas motor”, alltså det fransk-tyska samarbetet, det här gången drar åt samma håll.

Framför allt Tyskland ser vätgasen som räddningen för landets stora industri, men också att den kan spela en viktig roll i landets transporter – till land, till havs och även i luften. 

Både Tyskland och Frankrike vill investera många miljarder i utbyggnaden av produktionen av grön vätgas. Det finns också planer på att bygga en gemensam ”gigafactory” och att upprätta en europeisk marknad för vätgas. 

Allt tillsammans är just de incitament för att inom några decennier verkligen kunna lyckas med en omställning till grön och miljövänlig energi. Men även om det just nu ser ut som att de flesta vill samma sak knakar det en del i fogarna bakom kulisserna. 

Fördelen med grön vätgas är såklart att framställningen sker utan koldioxidutsläpp med hjälp av till exempel vindkraft. Men Frankrike med sina många kärnkraftverk ser gärna att även energi från dem kan komma till användning. Något som inte går hem i Tyskland där kärnkraften ska fasas ut till 2022. 

Och även om EU driver på satsningen inom vätgas på flera fronter finns det ännu juridiska hinder. En tanke är att använda det existerande nätverket av gasledningar för transport av vätgas. Men att göra det över landgränser är svårt eller omöjligt på grund av rådande regler. 

Så innebär Europas snabbt uppkomna kärlek till vätgas att den även kommer slå igenom i våra bilar? I dagsläget ser det inte ut så. 

Fokus är helt klart på industrin samt att ersätta dagens gas för uppvärmning av hus. När transporter kommer på tal handlar det främst om tunga transporter. Men även tåg, då många regionaltåg i Europa ännu tuffar fram med diesellok, och på sikt sjötransporter och även flygplan finns i planerna.

Den europeiska bilindustrin har heller inte helhjärtat tagit till sig idén om vätgas och de olika tillverkarnas strategier skiljer sig åt. I Frankrike har Renault nyligen meddelat att de ska starta ett joint venture med bränslecellssystembolaget Plug Power. Och PSA-koncernen, med Peugeot, Citroën och Opel, ska i år göra en småskalig satsning på 100 transportbilar med bränsleceller. 

I Tyskland har BMW utvecklat en vätgasdrivlina tillsammans med Toyota som de säger ska komma i modellen X5. Och Daimler Trucks, som samarbetar kring vätgas i lastbilar med Volvo, har lagt fram en vätgasstrategi och presenterat konceptet GenH2. 

På personbilssidan hos Mercedes lade man däremot ned satsningen som hade mynnat ut i bränslecellsbilen GLC F-Cell. Även Volkswagen är mer skeptiska och investerar knappt något alls i vätgas – däremot 35 miljarder euro i utvecklingen av batteridrivna bilar fram till 2025. 

Koncernsyskonet Audi samarbetar visserligen med Hyundai kring vätgasteknik, men det hindrade inte koncernchefen Herbert Diess från att hamna i ett bråk med politiker på Twitter. Nyligen skrev han, ”dags för politiker att ta till sig vetenskaplig fakta: grön vätgas behövs till stål, kemi, flygplan…och ska inte hamna i bilar. För dyrt, ineffektivt, långsamt och svårt att bygga upp och att transportera”.

För övrigt tror inte heller Tesla på vätgas och Elon Musk ändrar gärna det engelska ordet för vätgasceller, ”fuel cells”, till ”fool cells”. 

Så länge det saknas en gemensam strategi från både tillverkare och politiker har vätgasen en lång väg kvar innan den kan slå igenom i våra personbilar. För trots alla fördelar innebär en omställning till vätgas enorma investeringar som bara kan övervinnas om alla drar åt samma håll.