Dackevall: Vem vinner slaget om elbilsladdarna?
Gunnar Dackevall
9 jul 2020
Hamburgerhaket vid Torps köplador vid E6:an i Uddevalla har sedan en tid tillbaka en lång radda superchargers på parkeringen utanför. Jag passerar förbi där alltför sällan för att uppfatta en skillnad, men tillräckligt ofta för att det ska bli intressant att föra en liten ovetenskaplig statistik över användningsgraden. Sedan Tesla 3 började levereras i Sverige och Norge har det alltid varit fullt när jag har kört förbi.
Det får mig att tänka på vad en entusiastisk förespråkare av bränsleceller och vätgastankning varnade för när det gäller batteribilarna: att det kommer att bli kö på laddningsställena. Inte nog med att det tar någon halvtimme att ladda, man kommer troligen först att få stå i kö lika länge för att komma åt en laddsladd.
Enligt PowerCircles utmärkta statistiksidor finns det idag en laddpunkt per tio laddbara bilar, vilket i jämförelse med att det finns ungefär en bensinpump per 500 bilar drivna av fossila bränslen redan ter sig tillräckligt. Även med hänsyn taget till laddtiderna, som grovt räknat är tio gånger längre än tankningarna. I synnerhet som huvuddelen av laddningen görs och kommer att göras i hemmet eller vid arbetsplatsen i takt med att räckvidden ökar i elbilarna.
Tror vi på prognoserna om att det kommer att rulla en miljon laddbara bilar på vägarna 2030, och ändå inte är nöjda med dagens penetration av laddpunkter, kommer det att behöva finnas betydligt fler än tio gånger så många laddplatser om tio år, kanske 15–20 gånger fler.
Då är det kanske inte så konstigt att slaget om de offentliga laddplatserna bara har sett sin början.
Från petroleumbranschen är det en överlevnadsfråga där aktörer som Circle Q och OKQ8 nu satsar, och för stormarknaderna är det en jättechans att öka trycket från marginalköparna.
Låt oss bara hoppas att det är fler restaurangkedjor än hamburgarna som satsar på elbilsladdning. Annars är det torftigt matliv som väntar oss elbilister i framtiden.