Sandberg: Vi har inte tid med sekteristism

Fredrik Sandberg

Fredrik Sandberg

6 jul 2020

Efter dryga fem år som elbilist har jag laddat mig fram genom tillvaron och allt kring detta har blivit vardag. Jag kommer inte att gå tillbaka till fossila färdmedel. Finns det då någon teknik som är bättre?

Det finns i alla fall en teknik till som ger utsläppsfria transporter. Bränsleceller. Ta det lugnt, släng inte tidningen, eller din elektroniska läsplatta, på elden. Ge mig bara några rader till. 

Jag är medveten, liksom de flesta som är engagerade i nollustläpp, om hur stora effektförlusterna vid framställning av vätgas, jämfört med att ladda ett batteri är. Att man bara har 30 procent kvar av elen från ursprungskällan om den ska omvandlas till vätgas att köra på, jämfört med cirka 85 procent om man laddar bilens batterier. 

Jag är också medveten om att 95 procent av världens vätgas tillverkas ur fossila källor, något som ger stora utsläpp. Här kommer en siffra: Produktionen av vätgas i världen i dag motsvarar utsläppen från Storbritannien och Indonesien. Tillsammans. 830 miljoner ton CO2. Låt det sjunka in en stund innan vi går vidare. 

Det som är alarmerande med den siffran är att vi knappt har några bilar som tankas med vätgas. Inte heller rullar det mer än ett par tusen tunga fordon drivs av vätgas. Den här vätgasen används uteslutande av industrin. 

Vad händer om miljontals vätgasbilar börjar trafikera vägarna? Ja, vad händer då?
Vi kommer att få mycket bättre luft i städerna. Rejält bättre luft. Men utsläppen kommer naturligtvis inte att bli mycket bättre, även om de kommer att sjunka. Att göra vätgas av naturgas ger mindre utsläpp än att tanka diesel. Men vi har inte löst problemet. 

Det har vi inte heller med batteribilar om de laddas med el från kolkraftverk, eller om den energikrävande tillverkningen av batterier sker med el från kolkraftverk.
Omställningen tar tid. Vare sig vi vill det eller inte. Men det är fossila bränslen som är fienden. Kol, olja och naturgas som måste bort ur energisystemet. Att då rata en teknik som gör det möjligt för att det inte är lika energieffektivt som det andra systemet känns inte som en vettig väg att gå. Den gröna elproduktionen måste skalas upp enormt mycket. 

Och vätgas har absolut en roll att spela i detta, i energilagringssystem, i tung trafik, till och med i villor och fastigheter som kan bli självförsörjande på el. Och kanske till och med i bilar. Det senare återstår att se. Kan biltillverkarna skala upp produktionen och göra bränslecellsstackar och tillhörande vätgastankar billigare än i dag?

Kanske. Men vi måste förhålla oss till att det tillverkas nästan 100 miljoner bilar på ett år. Northvolts gigafabrik som byggs i Skellefteå kommer att ge batterier till drygt en halv miljon bilar per år. Det är 0,5 procent av världsproduktionen av bilar. Kanske kan vi ha gigafabriker för hälften av världens bilar om 10 år. Kan vätgasbilar fylla resten? 

I det här numret har vi testat en vätgasbil och jämfört den med en batteribil, för att se hur teknikerna skiljer sig åt. Hur viktigt är det att kunna tanka på fem minuter istället för superchargerstopp? Vi kallar det religionskriget, eftersom debatten om vätgas eller batterier känns lätt sekteristisk mellan varven. Har vi tid med sådant? Vi ställer oss inte bakom någon mac- eller pc-diskussion, vi vill se nollutsläpp i hela energisystemet, och vi vill testa oss fram och se vad som funkar och vad som inte funkar. Och vi vill, som vanligt, köra elektriskt! 
”Vi måste förhålla oss till att det tillverkas nästan 100 miljoner bilar på ett år.” 

Elbilens nyhetsbrev

Håll dig uppdaterad om de senaste nyheterna!