Sandberg: Bonusstoppet – ett ofrivilligt skämt

Helt plötsligt kom nyheten: bonusen för elbilar tas bort helt. Det ersätts inte av någonting annat. Och det fimpas om några dagar. Bilförsäljarna satte sina anställda på övertid och hade öppet till 23.59 dagen innan stödet försvann. 
Ska man skratta eller gråta? Jag skrattade. Absurditeter är trots allt humoristiska. 

Hela miljöbilspolitiken har sedan vi startade den här tidningen för snart tio år sedan varit ett ofrivilligt skämt. En absurditet som hade platsat i en roman som vill gestalta politiker och tjänstemäns villrådighet bakom hårda maktkostymer och -kjolar. Stödet har höjts och sänkts, tagits bort, kommit tillbaka och det har ständigt tagit slut på pengar. Och sedan var det inte tjänstebilar som skulle gynnas; bilar skulle köpas privat. Och få stöd. Och sen inte det heller. 

”Jag skulle vilja påstå att bilen står i centrum för utrullning av ny energiteknik.”

Fredrik Sandberg, chefredaktör

Jag fick ett mejl med ett kallt konstaterande från en presschef på ett större bilföretag samma dag som stödet togs bort: ”Intensiv dag i dag i bilbranschen … vårt mantra om långsiktiga spelregler verkar inte riktigt ha nått fram …”

Det är inte mycket som har nått fram. Den nuvarande regeringen med sitt stödparti verkar ha missat att det pågår en återindustrialisering i Sverige. Vi har hela värdekedjan på plats, allt från grundforskning till produktion av de mest avancerade battericellerna i världen. Vi har en uppsjö företag som har startats i spåren av den nya energitekniken. Laddbolag, solcellstillverkare, biltillverkare, bränsleceller, system för bränsleceller. Sverige (framför allt norra delen) kallas i en artikel på Bloomberg för ”den gröna teknikens Silicon Valley” – Sustainability Valley. Och som Scanias vd sa i artikeln: ”Vi behöver inte längre vända oss till Asien.”

Den som har följt med i den geopolitiska verkligheten de senaste decennierna förstår det monumentala i det uttalandet. 

Vad har då bonus för elbilar med detta att göra? En hel del. Jag skulle vilja påstå att bilen står i centrum för utrullning av ny energiteknik. Det är bilindustrin som skapat en massmarknad för batterier och den kan eventuellt också komma att göra det för bränsleceller. Utan elbilar inga gigafabriker för batteriproduktion. Utan elbilar inga smarta laddlösningar, ingen vehicle-to-grid, ingen framtida möjlighet att använda bilen som reservlager i sitt hem för att lätta upp för elnätet. Och inga utsläppsfria transporter. Inte samma lockelser med solenergi. Fler elbilar på marknaden är bättre för svenskt näringsliv.

Kombinerat med prisökningarna som skett det senaste året har mycket förändrats. Låt oss ta ett exempel för att illustrera detta. En bmw i4 eDrive40 kostade i våras 625 000 kronor. Med bonusen blev det ett pris på 555 000 kronor. I dag kostar samma bil 679 500 kronor. Noll kronor i bonus. En prisuppgång på 124 500 kronor. 

Vi har sett ungefär samma typ av prisuppgång över hela elbilsmarknaden. Med bonusen och låga räntor blev privatleasing av elbilar billigare för privatpersoner än att köra sin bensinbil. 

Så är det inte längre.  Istället står Bensinupprorets kämpar och bråkar om att ta bort reduktionsplikten så att priset vid pumpen blir lägre. Och det är det gänget som våra politiker vill underlätta för. Inte de som vill satsa på en elbil för att få ner sina pendlingskostnader. 

Hur marknadsvurmande borgare får ihop det här ideologiskt är svårt att begripa. Att rikta stöd mot en framväxande dynamisk marknad har man från borgerligt håll sysslat med alltsedan Johan August Gripenstedt på 1800-talet lobbade igenom statlig upplåning för att bygga järnvägar, vilket han ansåg skulle gynna den svenska ekonomin. Och då var ändå Gripenstedt mer marknadsliberal än Milton Friedman och Friedrich von Hayek tillsammans. Dagens höger verkar betrakta affärsmässigt driven teknologisk verksamhet som ett vänsterprojekt. Det har för lågt koldioxidavtryck. När blåste marknadsekonomiskt framåtskridande ut från högerns verktygslåda? Det ekar onekligen tomt.