Därför dröjer elektrifieringen av jordbruket

Tekniken finns, liksom studierna som visar att eldrift i jordbruket kan bli billigare än diesel. Men på fälten lyser elmaskinerna fortfarande med sin frånvaro.

– Det behövs både lagändringar och attitydförändringar för att de ska få ett verkligt genomslag, säger Oscar Lagnelöv vid SLU.

Text: Lotta Hedin | Foto: Fendt och John Deere.

Med undantag för ett antal elektriska så kallade inomgårdstraktorer, som används för att lasta och transportera saker på gården, så är det fortfarande diesel som gäller i jordbrukssektorn. 

Trots att det gått ganska många år sedan som de stora traktortillverkarna började visa upp batteridrivna traktorer går de fortfarande inte att köpa, utan är kvar på prototypstadiet.

– I princip alla stora traktorföretag testar maskiner som är självkörande, eldrivna eller både och. De flesta är nog ense om att självkörande eldrivna maskiner är en väldigt lovande teknik på området idag, säger Oscar Lagnelöv som är doktorand vid Sveriges Lantbruksuniversitet SLU, och har fokus på just eldrift.

Att bara göra batteridrivna motsvarigheter till de dieseltraktorer som finns idag är inte så lätt som det låter, även om det är tekniskt möjligt. Vid tunga jobb, som till exempel plöjning, arbetar traktorn konstant på mycket hög effekt, vilket kräver stora mängder energi. Batteripacket behöver med andra ord vara ordentligt stort för att inte ladda ur direkt. Men ett batteripack som är stort nog för att ge tillräckligt lång drifttid blir också väldigt tungt, och det är inte bra för jorden.

– Tunga maskiner pressar ihop jorden, den blir torrare och växer sämre. Det blir lätt en ond cirkel: Man måste ha ännu tyngre maskiner för att arbeta den packade jorden, och så packas den ännu mer, säger Oscar Lagnelöv.

Ett annat alternativ är att förse eltraktorn med en lång kabel, som hela tiden matar den med ström. Tekniken användes både i Sverige och andra länder i början av nittonhundratalet, och SLU har tillsammans med en lantbrukare utanför Sala startat upp ett projekt där en kabelansluten eltraktor ska testas efter dagens måttstock. Testerna har dock skjutits upp och inte kommit igång enligt plan. 

Den stora traktortillverkaren John Deere har varit inne på samma spår, och utvecklat en modern, kabelansluten prototyp.

– Problemet där är att det krävs stora initiala investeringar för att dra fram elkablar av rätt kaliber till fälten, säger Oscar Lagnelöv.

Med flera mindre, självkörande och batteridrivna maskiner krävs inte samma investering i kabeldragning, och man kommer också runt problemet med att jorden packas. Det behövs inte så stora batterier eftersom enheterna kan åka och ladda sig själva. Och när en laddas kan de andra fortsätta jobba – dygnet runt om det behövs.

Oscar Lagnelöv har i sitt projekt tittat dels på arbetstakten – om den här typen av maskiner kan få lika mycket gjort som konventionella maskiner. Han har också jämfört kostnaderna.

– Slutsatsen vara att man behöver den självkörande tekniken för att elfordonen ska kunna hålla takten. Men är de självkörande kan de det. Kostnaderna visade sig blir lika stora eller lägre jämfört med konventionella maskiner.

Flera traktortillverkare har tagit fram prototyper av den här sorten, och enligt Oscar Lagnelöv har man också genomfört fälttester där man ser att det fungerar, även för de riktigt tunga jobben som plöjning, även om det inte är optimalt. Men hur länge det dröjer innan det kommer på riktigt, och blir en lika vanlig syn på fälten omkring oss som elbilar är på vägarna, det är svårare att svara på.

– Dels behöver det bli lagligt. Idag får helt självkörande fordon bara köra på inhägnande områden där allmänheten inte kan komma in. Odlings-

fält räknas som publika platser, så

det behövs en lagändring där. Men det behövs också en attitydförändring. Autonoma eldrivna maskiner lämpar sig till exempel främst för plöjningsfria jordbruk och är en teknik som bygger på ett annat tänk. Kanske krävs det ett generationsskifte innan tekniken kan få ett brett genomslag.

Oscar Lagnelöv