Sandberg: Kristallklart besked – en riktig bil laddas

Nu börjar det verkligen röra på sig. Tesla Motors visade vinst för tredje kvartalet i år. Deras orderböcker är fulla och det här kan bli beviset på att det går att tjäna pengar på elbilar, något som inte alla har trott. Långt därifrån. Elbilar har under många år betraktats som nischmarknad som behöver massor av skattepengar för att bli lönsamma. 

Fler har insett att det är fel. Bilgiganten Volkswagen har exempelvis insett att elbilar kan bli en lönsam affär. Vi har besökt deras jättefabrik i Zwickau i östra Tyskland och beskådat omställningen från fossila bilar till elbilar, i en skala som inte tidigare har funnits i Europa. Om ett par år ska här byggas 330 000 bilar per år. Och det är bara en av Volkswagen-gruppens alla fabriker. 

Massproduktion, bättre och billigare batterier och en ökad kunskap om fördelarna med elbilar kommer att skapa en marknad som i dag faktiskt inte är överblickbar. 

Tramset om Tesla-dödare som många rubriksättare har lutat sig mot så fort en elbil från någon etablerad biltillverkare har lanserats håller på att mattas av. Marknaden är stor och det finns plats för långt fler aktörer. 

Men fortfarande är de traditionella bolagen inblandade i ett väldigt schackrande, som handlar mer om att lansera en eller ett par elbilar för att få ner sina utsläpp på hela flottan. 

Kia håller, enligt flera rapporter, inne med sina elbilar för att kunna sälja dem nästa år när utsläppskraven blir större. PSA-gruppen lanserar små elbilar för att kunna sänka snittförbrukningen. 

Hur smart är det här? Och är det egent- ligen fossilbilar som kommer att efterfrågas? Låt mig ta ett exempel på ett skifte i hur man uppfattar vad en bra bil är. Min familj har åkt elbil många mil genom åren. Genom Finland, till södra Frankrike, till Skåne från Stockholm. På semesterresor. Till släktingar. I stort sett utan klagomål. 

Men vad det klagades när jag var tvungen – pistolen mot huvudet – att byta ut elbilen mot en dieseldriven Jaguar XF (en fem meter lång kombi) i en veckas tid. Bytet gjorde att vi nu var tvungna att köra diesel-Jaguar till lantstället, från Stockholm, 100 mil norrut under höstlovet. Skitstormen från barnen i baksätet och min fru upphörde någonstans i Örnsköldsvikstrakten. Den var för trång, för bullrig, för skakig, för obekväm. Fruktansvärd, helt enkelt. 

Och det har inte så mycket med att det var just en Jaugar (det finns värre bilar). Klagomålen bottnade i att den var dieseldriven. En elbil ger större inre utrymmen även om den till yttermåtten är mindre. Den har inte ett frekvent skakade från motorn. 
Mina barn, mellan 9 och 17 år, hatade varje sekund. Och de vill inte bränna diesel under resan. Upprördheten skulle ha varit mindre om man i biosalongen plötsligt tänt en cigarett. 

”De biltillverkare som inte riktar in sig på den uppväxande generationen och de allt fler som inser fördelarna med eldrift kommer att få det kärvt.”
Barnen var kristallklara: En riktig bil laddar man. En riktig bil har inga utsläpp. Om jag ledde ett större bilföretag är det den här kommande målgruppen ungdomar som jag skulle vara nervös för. 

De biltillverkare som inte riktar in sig på den uppväxande generationen och de allt fler som inser fördelarna med eldrift kommer att få det kärvt. Och då duger det inte att med hot om böter ta fram en liten pendlarbil. De dagarna är över. 

Hur många sitter i dag inte och väntar på rätt elbilsmodell och håller inne med bilköpet tills dess? Bilförsäljningen går ner i världen. Kan det ha något med saken att göra? Jag tror det. Det börjar som sagt att röra på sig.