Blomhäll: Nu har jag både vevradio och fotogenkök

Häromveckan skulle vår familj åka och fika på Taxinge slott, frossa i kopiösa mängder tårtor från deras enorma kakbord. Men precis innan vi skulle åka saboterades alla våra planer. Vi fick strömavbrott. Vilket plötsligt omöjliggjorde hela resan.

Nej nej, min elbil var fulladdad, det var inte det som var problemet. Utan garageporten.

Jag har fristående garage med motordriven garageport. Porten är enda sättet att komma in i garaget, det finns inga andra dörrar. Och utan el gick det ju inte att öppna garageporten! Jag stod där fullt påklädd, gravt fikasugen, redo att åka. Inne i garaget stod min elbil fulladdad, redo att åka. Men mittemellan oss en ogenomtränglig barriär. Det spelade ingen roll hur många gånger jag tryckte på fjärrkontrollen, utan ström kunde inte garageporten öppnas. Ja så går det när man väljer eldrivet, det har man ju hört. Med en dieseldriven garageport skulle jag minsann inte haft sådana här problem.

Ingenjörerna som designade porten hade dock förutsett problemet och lagt till ett mekaniskt nödlås som kan låsas upp med en nyckel, som med hjälp av en vajer kopplar loss porten från motorn så att den sedan kan öppnas för hand. Mirakulöst nog hittade jag till och med nyckeln, trots att jag aldrig på tjugo år hade behövt använda den. Ända sedan porten monterades strax efter millennieskiftet har den alltid öppnats elektriskt, med fjärrkontrollen.

Glad i hågen stoppade jag nyckeln i låset och försökte vrida om. Men låset hade totalt kärvat igen under åren som gått och ville inte öppna sig! Trots rejäla doser med 5-56 smörjmedel och svordomar på fyra distinkt olika språk. Till slut fick jag ge upp. Det går inte. Det blir inga kakor idag. Vi får stanna hemma. Utan el. Ve och fasa: till och med utan WiFi! Var är pusslet?

Det tog elbolaget sex timmar att fixa elen. I Sverige är vi inte vana vid så långa elavbrott. Oftast är det bara några minuter. Tydligen något som gått sönder i lokala transformatorstationen.

Strömavbrottet blottade för mig vår civilisations tunna fernissa. På en enda millisekund kan den livgivande energi vi får levererad i tunna kopparledningar plötsligt försvinna och man katapulteras tillbaka till medeltiden. Först var jag sur för missade fikat. Efter några timmar började man dock bli hungrig. Men hur ska vi värma maten utan mikro? Ska jag bryta upp laminatgolvet i vardagsrummet, eller plocka ved i skogen och anlägga en brasa att tina mikromaten över?

På SVT Play finns en intressant svensk dokumentärserie, ”Nedsläckt land”, om vad som skulle hända om elen plötsligt försvann i Sverige och inte kom tillbaka på flera veckor. Ett slags Robinson-dokusåpa blandad med expertutlåtanden. Kort sammanfattat: utan el stannar Sverige. Seriens handling förlades till sommaren – för skaparna ville undvika nämna att om vårt land skulle drabbas av ett vecko-långt strömavbrott på vintern skulle tio- om inte hundratusentals personer frysa ihjäl.

Man blir ju en sån där ”prepper” för mindre än så. Som ska förbereda sig för katastrofer. Så snart strömmen kom tillbaka öppnade jag garageporten och smörjde upp låset och vajern på insidan så de började funka igen. Köpte hem en vevradio och fotogenkök. Konserver och toapapper hamstrade jag ju redan i våras när covid-pandemin började. Sedan började jag googla vilken solcellsanläggning med batteribackup jag skulle skaffa. Så jag både kan ladda elbilen och få upp garageporten även om strömmen skulle gå och zombieinvasionen inledas.