Sandberg: En ny era för bildesign

Sommaren är här och njutningen med att köra eldrivet blir större på alla fronter: tystnaden, fågelsången (som hörs när fönstret är nervevat och takten är maklig), den spänstiga och smidiga gången på landsvägarna som böljar sig fram i landskapet. Det finns många som inte upplevt den njutningen, men allt fler börjar inse hur bra detta är och allt fler modeller ramlar ut från bilindustrin. 

Vi har i det här numret testat ett gäng nykomlingar, med olika kvaliteter. Vid designen av Hyundai Ioniq 6 har minskat luftmotstånd varit viktigast. Det har gett ett utseende som är vågat. Och enligt mig en bil som är snyggare i verklighet än på bild. Det är kul att Hyundai har vågat ta ut svängarna. Vi har kört den mot en Nio et5, som utseendemässigt inte är lika intressant, mer generisk, men fortfarande elegant skuren. Även byd Han – även den från Kina – har ett sportigt och stilrent utseende som tilltalar de flesta. 

Vi har även kört nya Volkswagen ID 3, som har vässat utseende främst interiört, men även detaljer i exteriören med en snygg grön nyans (Olivine) som skiftar i olika ljus. 
Och så har vi gjort ett nytt räckviddstest på Toyota bZ4X som floppade i vintras. Även den har ett karakteristiskt utseende, som bär tydliga spår av Toyotas formspråk – inspirerat av manga-serier. 

Jag var på Ångans dag i Mariefred för någon vecka sedan, där det var bilutställning med amerikanska bilar från 1950–1970-talet, några brittiska mg-­bilar och annat godis. (Även en av entusiaster nytillverkad ångbil vars förlaga skapades redan på 1830-talet fanns att beskåda.) 

Det pratas ofta om att bilar i dag inte har samma estetiska kvaliteter som bilar från tidigare decennier. Priserna på många modeller från mitten av 1900-talet är skyhöga, nostalgin är en faktor, men också utstrålningen och formen hos dessa modeller. Efter kriget tog biltillverkarna ut svängarna ordentligt. Det var inte räddhågset och tillbakadraget, utan positivt, framåtriktade och rock’n’roll. 

Kanske kan man se lite av detta i designen på nya elbilar. Här finns en lekfullhet, en positiv anda, en vilja att bygga från början, med nya förutsättningar. Kortare överhäng, större innerutrymmen, förbrukningsfaktorn, sportig drivlina. Att få ner luftmotståndet innebär utmaningar som är postiva för estetiken. Prestandan som kommer med elmotorn inspirerar till rena former. 

Likt ID 3:ans gröna nyans Olivine (den är inte olivgrön, olivine kommer från en mineral) hoppas jag på en större färgpalett bland bilarna och kanske ser vi en trend? Tänk bara på den oreanga mg4. Vita, svarta och silvriga bilar är snygga, men väl vanliga. 
Estetiskt tilltalande elbilar som rör sig tyst i städerna, utan utsläpp, och som ger en annan ljudbild än bensin­drivna bilar, låter inte så dumt. 

Kanske kommer man i framtiden betrakta den tiden vi lever i nu som startskottet för en gyllene era för bildesign. Jag vet bara att jag tycker att de senaste åren har bjudit på mycket intressantare former än vi tidigare sett. 

Och kanske kommer nu den så omtalade ägarformsrevolutionen, delningsekonomin. 
Vi har träffat en sann förkämpe, Lynk & Co:s vd som berättar hur han tror att framtidens bilägande ser ut. Ett matigt nummer med andra ord. Mycket nöje!