Undéhn: Kom igen, Nederländerna!

Redan som tågluffande 17-åring märkte jag att jag trivs bra i Nederländerna. Exakt varför förstod kanske mitt unga jag inte då. Så här 25 år senare förstår jag vad det var som sa ”klick”. Platt landskap med fri sikt ända till horisonten – check! Tätt befolkat, men uppdelat på många inte överdrivet stora städer – det skapar dynamik utan överdriven trängsel. 

En del av dessa saker bidrar också till att landet ligger långt fram i omställningen till eldrift. Hur långt beror lite på hur siffrorna tolkas. Men oavsett talar de sitt tydliga språk. I december förra året stod elbilar för 69 procent av nybilsregistreringarna. Inte riktigt norska nivåer – men inte heller långt därifrån. 
I ärlighetens namn: Är det någon som är förvånad? Redan på papperet har Nederländerna optimala förhållanden för eldrift. Platt som en pannkaka och med 531 invånare per kvadratkilometer är avstånden alltid korta. 

Jämför med Sverige. Här har vi 26 invånare per kvadratkilometer. I genomsnitt. I Jämtland och Norrbotten är det tre invånare per kvadratkilometer. Räckviddsångest kan ju inte ens i elbilens barndom med första generationens Nissan Leaf varit ett samtalsämne mellan Groningen och Rotterdam. 
Därför kära holländare, kul att ni ligger långt fram. Men jag är inte nöjd. Egentligen borde ni redan ha 100 procent eldrift – minst! Det var känslan jag fick under en veckas vistelse där nyligen. 

För inte nog med korta avstånd, när du ändå måste ladda har lokala operatörer som Fastned och Allego kastat ut ett finmaskigt nät med snabbladdare över det lilla landet. Och då inga stationer gömda bakom en lagerhall i ett industriområde, utan direkt utmed motorvägen. Upplysta, rena och med tak som det gärna sitter solceller på. 
I företaget Leaseplans årliga undersökning om hur redo olika länder är att ställa om till eldrift hamnade Nederländerna i år före Norge när det kom till ”mognad av infrastruktur”. 

2019 tvingades också regeringen att införa 100 km/h på alla motorvägar mellan sex på morgonen och sju på kvällen. Inte för att minska olyckor. Nej, utan efter beslut i domstol då landets nivåer av kväveoxider överskrider EU:s gränser. En ”rutten åtgärd”, enligt då­varande premiärministern. Som roligt nog heter Mark Rutte. 

Att tömma batteriet med gasen i botten är alltså inte att tänka på. Men en annan tanke slår mig: Skulle det kanske bli tillåtet för de med elbil att köra lite snabbare, säg 130–150 km/h? Som en morot för att få hästkraftsälskande ”petrol heads” att byta sin bensinslukande bil till en med eldrift?

Även inom ett annat område som bilindustrin lägger mycket energi på borde Nederländerna ligga i framkant. Jag tänker på det här med självkörande bilar. De som utvecklar det borde bli glada när de ställs inför Nederländernas vägnät. 

Okej, regnar gör det en hel del och det tycker inte kameror, Lidar och andra sensorer om. Men vägarna ser för det mesta ut att vara asfalterade i förrgår. Markeringarna lyser exakt mot den svarta vägbanan och kurviga bergsvägar där sikten döljs av ett krön söker du förgäves. 
Jag är ingen expert på saken, men så svårt kan det inte vara att få en någor­lunda självkörande bil att klara av uppgiften att köra på så platta, tydliga och spikraka motorvägar. Eller?

Så nästa gång jag är i Nederländerna räknar jag med minst 100 procent eldrift och möjligheten att kunna läsa en bok vid förarplats. Men den där moroten att som elbilist få köra mer än 100 km/h får vi nog skippa. Det behövs ju knappast när omställningen redan är fullbordad.