Blomhäll: Från 3 till Y

Då var det dags att efter dryga fyra år säga hej då till min Tesla Model 3. Inte för att det var några fel på den, utan på grund av ett antal andra faktorer, plus min kära fru.
När jag hämtade ut min bil i mars 2019 var den en av de första Model 3 i Sverige. På fyra och ett halvt år har jag kört 11 400 mil med den. Danmark, Tyskland, Tjeckien, Österrike, Ungern, Kroatien, Italien, Nederländerna … de senaste åren har jag hellre kört bil än flugit när jag ska någonstans i Europa. Att jag har gratis snabbladdning är en viktig faktor i det. Jag kör hellre landsvägen runt Danmark till Tyskland än att betala för färja. Det låter ju bra att jag i värsta Greta-stil hellre åker miljövänlig(are) än flyger – men egentligen är jag bara sjukligt snål.

Bortsett från några skrapmärken jag lyckades åsamka stackars bilen när jag missbedömde storleken på en parkeringsficka var den i toppskick. Under åren har den besökt verkstad två gånger. Bakrutan sprack av inre spänning efter ett år och framvagnens bussning fick en gnidande kvidande ton den andra våren jag hade bilen. Båda fixades på garanti. Då Teslor inte har någon årlig service var min enda ägandekostnad ett par nya torkarblad och en uppsättning sommarhjul som införskaffades i fjol. Trots tiotusen passerade mil behövde jag aldrig byta vare sig olja, kamrem, avgassystem eller koppling – för elbilar har ju inget sånt.

Bilen var till och med bättre när jag sålde den än när den var ny! Den kunde ladda snabbare än förut och hade fått bättre navigator, bättre autopilot, bättre säkerhetsfunktioner, röststyrning och även massa spel, Youtube och Netflix. Tack vare trådlösa uppdateringar.

Batterierna hade dock blivit lite tröttare, tappat 9 procent av sin kapacitet. Som ny lovade bilen 500 kilometers räckvidd med fulladdade batterier – efter fyra år hade det sjunkit till 455 kilometer. Eller faktiskt snarare efter två år. Batterierna tappade kapacitet mest under de två första åren – efter det hade degraderingen så gott som avstannat.

Så om bilen nu var så bra, varför bytte jag? Och till vad? Tesla Model 3 är en sportig sedan med allt vad det innebär för fjädring, sitthöjd och komfort. Plus att de första treorna hade i stort sett ingen ljudisolering, det lät förj*vligt när man körde på motorväg. För mig gjorde det inte så mycket, det var framför allt min fru som klagade. Speciellt efter att hon provåkte suv-versionen av bilen, Model Y.

Så jag kan lugna er alla, det var inte till en dieselbil jag bytte, utan till en Tesla Model Y. Jag hittade en rabatterad ”lagerbil” hos Tesla. Lagerbil står inom citattecken för den stod inte alls i lager någonstans utan på en båt på väg från Kina. Jag fick vackert vänta tills den nådde hamn.

Ofta kallas den billigaste varianten av en bil för instegsversion. För elbilar är det snarare tvärtom. De som köper en elbil för första gången väljer ofta den dyrare modellen med större batterier av ren räckviddsångest. Det är först när man är en erfaren elbilist som man vågar sig på den billigare varianten med kortare räckvidd.

På papperet kommer min Standard Range Model Y tio mil kortare än gamla Long Range-trean. Efter de första långresorna kan jag rapportera att i verkliga livet märks det knappt någon skillnad alls. Jag får stanna och ladda lika ofta som förut, på samma laddstationer, enda skillnaden är att jag nu får ladda fem minuter extra. No biggie.

År 2019 kostade en Tesla Model 3 LR med autopilot 690.000 kronor. Nu 11.400 mil och fyra och ett halvt år senare sålde jag den för 350.000 kronor. Ett värdetapp på 50 procent. Den nya Model Y fick jag för 505.000 kronor, 55.000 i rabatt mot att jag inte kunde välja färg. Blev vitt. Vilket jag ändå skulle ha valt. (De andra färgerna kostar extra och ja, min snålhet ja.) Så mellanskillnaden till nya bilen blev bara 155.000. Smaskens.

Sista avgörande faktorn var att just det här kvartalet kunde man överföra Total Självkörningsförmåga från gamla till nya bilen. Tillvalet som ger självstyrande Teslor i USA men är totalt oanvändbart i Europa. Än. Nu fick EU-parlamentet några år till på sig att tillåta att min Tesla ska få bli lika kapabel som dess amerikanska kompisar.

Så en småmulen augustidag åkte jag till en dammig liten industritomt söder om Stockholm som ståtade med en pytteliten skjul och hundra parkerade Teslor, knappade in koden i Bank-ID-­appen och parade min mobils blåtand med nya bilen. Det hela gick på tre minuter, utan fanfar eller ens ballonger. Tesla har verkligen strömlinjeformat leveransprocessen. Inte undra på att Model Y är den bäst säljande bilmodellen av alla i Sverige i år. Jag hade bytt bort min sportiga Tesla mot en dussinbil.