Blomhäll: Grannen har fått sin elbil

Så har grannen till sist fått sin efterlängtade elbil. I ett års tid har hon väntat och längtat. Tankat rekorddyr diesel i Volvon. Gått förbi den outnyttjade laddboxen varje dag. För den satte de upp redan när de skaffade solpaneler för två år sedan. Passade på när elektrikern ändå var där.

Hon visste redan då att deras nästa bil skulle bli en elbil. Personalbilspolicyn på företaget hon jobbar på är onekligen lite udda: de anställda kan välja mellan elbil eller dieselbil. Inget annat. Nej. Inte ens någon laddhybrid. Det var väl personalavdelningens uppfattning av vad en ”miljöbil” är för något?

Tack vare hennes granne (lilla mig) visste hon redan att det där med elbilar verkade funka ganska bra. Vi berättade om alla resor vi har gjort, runt om i Sverige och till och med bilsemestrar nere på kontinenten. Efter ett tag skaffade andra grannen också en Tesla Model y. Hon var omringad.

Så stod den plötsligt där på hennes uppfart en dag, en svart Volkswagen id 4 gtx. ”Grattis till elbilen”, hälsade jag henne glatt. ”Välkommen till framtiden!” ”Tack! Vi har väntat på leverans i tolv månader”, berättade grannen.

Under hela 2022 betalade hon alltmer dyrt för dieseln i hennes gamla trötta Volvo. Som fick stanna kvar nästan ett helt år extra i väntan på nästa bil. Kan inte ha varit kul att behöva tanka den. Åka till macken som ville ha allt mer fantasisummor för dinosauriesoppan medan hon hade både solpaneler och laddare redo hemma, väntandes på elbilen som aldrig ville komma. Inte undra på att hon försökte jobba så mycket hon kunde hemifrån.

Fast framtiden blev inte helt utan missöden. De anslöt sin nya elbil till laddboxen och ställde laddtimern till att börja ladda klockan ett varje natt. Anledningen till att jag vet det är att kvart över ett varje natt gick billarmet. Tut-tut viuw-viuw vaknade vi varje natt i en veckas tid, vi som hade sovrumsfönstret tio meter från hennes bil. Jaha, nu laddar hon igen. De själva hade sovrummet på andra sidan huset så det dröjde många långa, olidliga minuter innan de vaknade, hittade nyckelfjärren och blipp-blipp stängde av larmet. Varje natt.

Det var nog bilen som blev rädd för sina egna vibrationer när kylvätskan började bubbla runt batterierna när de laddades. Nämen vad är det som händer?! Måste vara tjuvar, bäst jag väcker hela grannskapet! Tut-tut viuw-viuw!

Jag kände igen beteendet från sockersöta Fiat femhundringen vi lånade förut, vars larm gick varje morgon när vi startade dess värmefläkt med appen. Va, isen smälter på fönsterrutorna? Det måste vara en tjuv! Tut-tut viuw-viuw!

Till slut tröttnade hon på att behöva stänga av larmet varenda natt, så hon lämnade in bilen på verkstad. Nåt verkar de ha gjort, för efter det har bilen bara larmat en enda gång mitt i natten. Och vi kan sova gott. Så länge inte andra grannen kommer hem med sin Tesla förstås, för dess backsignal tränger igenom både betongväggar och treglasfönster. Wuwuwuwu.

Så där är grannskapet nu, med nya moderna elbilar. Som låter wuwuwuwu och tut-tut och viuw-viuw! Våra egna elbilar är alldeles för gamla och väluppfostrade för att låta, så vi lånar nån Fiat eller annan nyare elbil då och då för att stämma in i kakafonin. Framtidens melodi.