Blomhäll: Italienare på desperat jakt efter snö

Jag hade två italienare på besök för några veckor sedan. De var från Tesla Club Italy ute på en ”arktisk expedition”: med en Tesla Model 3 skulle de åka från Milano i Italien ända upp till Nordkap, Europas nordligaste spets uppe i norra Norge. En resa fram och tillbaka på 900 mil.

Det var dock inte (enbart) en nöjesresa. Genom att vara aktiva på sociala medier ville de ”få med sig” så många italienare som möjligt på resan; de ville öppna ögonen på folk och visa att elbilar fungerar att åka långt med, att elbilar klarar minusgrader och vinter, att elbilar klarar spännande expeditioner till hårda miljöer i fjärran länder. Man kunde följa deras resa på Facebook, YouTube – och på realtid på en karta! De till och med sände konstant telemetri från bilen som presenterades på en webbsida som NASA-s månlandning skulle varit avundsjuk på, där man kunde se allt om bilens status, temperatur, batteriladdning, hastighet, med mera.

Döm då om deras förvåning när de nådde fram till Stockholm, halvvägs upp på deras resa mot Nordkap, och de fortfarande möttes av gråmulet höstväder knappt kallare än i Milano.

”Where is the snow?” frågade de mig på knagglig engelska och såg inte särskilt glada ut när jag berättade att vi inte har haft nåt sånt i Stockholm den här vintern. De har ju gått hårt ut på deras hemsida med att de skulle visa hur elbilar klarar ”arktisk vinter” på -30 grader – inte plus åtta?! Som alla sydeuropéer så ”visste” de ju att i Sverige strövar det isbjörnar runt på gatorna (och alla ligger med alla, tänk vad några filmer från 60-talet kan forma en hel världs uppfattning om ett land). De till och med skaffade sponsorer vars klistermärken gjorde att deras bil verkligen såg ut som en sån där ”expeditionsbil”.

Vad skulle jag säga till dem? Att mina tonårsbarn med nostalgi ser tillbaka på sin barndom då det fortfarande fanns snö på vintrarna? Att tidningsrubriker berättar om en känd sportvaruhuskedja som kämpar för sin överlevnad nu när folk inte längre köper pulkor och skidor i södra Sverige? Att Vasaloppet inte enbart kämpar med snöbrist utan även allt färre deltagare när folk i södra Sverige inte längre kan träna inför loppet? Att snöslungan vi grannar gick ihop och köpte tillsammans står och rostar i ett förråd, aldrig använd?

Istället önskade jag dem bättre lycka i Finland, där deras färd norrut skulle fortsätta. (Finlandsfärjan var en stor succé och ett uppskattad avbrott i deras monotona bilresa mil efter mil på motorvägar.) Men ju längre norrut de kom desto mer desperata blev de.

De upplevde inga minusgrader förrän de passerade polcirkeln vid finska Rovaniemi, tio mil nordost om Haparanda! Temperaturen sjönk sedan snabbt neråt men det var ändå först uppe vid norska gränsen, 19 mil från mål som den ”äntligen” dök under -30 grader.

Hur gick det då? Klarade de resan? Funkade elbilen i arktisk kyla? Javisst, inga problem. De kunde ladda, de kunde åka utan problem. Att hitta laddning var ”utmanande” i norra Finland, ”lätt” i Sverige och ”löjligt lätt” i Norge, som har fler snabbladdare norr om polcirkeln än vi har i Småland. Varje morgon förvärmde de bilen via appen i mobilen, så de slapp använda de isskrapor jag gett dem i present. Även i -34 grader blev bilen varm och skön på en kvart, innan de ens lämnat hotellrummet. Det blev ingen ”expedition” i meningen strapatser, det var snarare som vilken bilresa som helst.

Genom ett tinande Nordeuropa.