Dackevall: Klondyke i bilindustrin

Knappt hade trycksvärtan hunnit torka i förra numret av Elbilen förrän min krönika om hur Geelys alla varumärken skulle rankas var inaktuell.

Då annonserades det nämligen ytterligare ett märke från Geelyportföljen: Zeekr.

Utvecklingen i bilindustrin går nu betydligt snabbare än vad takten i produktionen av ett pappersmagasin kan hålla, och det är tur att vi har laddat hårt för att vässa vår digitala plattform elbilen.se i år – på nyhetssidan har pappret inte mycket att hämta.

Kina spottar nu ur sig nya varumärken, antingen från nya startuper eller avknoppade från befintliga, i en strid ström. Elektrifieringen skapar en Klondyke-stämning som i det förra seklets början, då bilindustrin 1908 peakade på 253 olika bilmärken bara i USA.

Sedan följde en våg av konsolideringar, uppköp och konkurser och 1929, efter den svarta tisdagen, fanns 44 märken kvar.

Det känns kul att den gamla bilindustrin som länge kändes rätt trött och inte särskilt innovativ nu plötsligt tillhör en framtidssektor med hårt uppskruvade förväntningar på världens börser.

Men – och här kommer ett viktigt men – det gäller att inte varumärket är för nedsmutsat av gammal seg dieselolja för att det ska kunna lyfta i samma takt som alla de nya fräscha märkena. Då räcker det inte att man deklarerar att man är ”ren” om tio år – hur säkert är det att man då över huvud taget är kvar i branschen?

Det är därför det finns en logik i att man nu börjar sprida riskerna hos de etablerade petroleumbaserade industrierna.

En före detta chef för Volvo Personvagnar uttrycker det väl i ett brev med anledning av min krönika i förra numret: ”Den senaste satsningen på Zeekr betyder rimligen att Geely inte litar på att Volvo kan ta ledningen i gruppen som premium i elektrifieringen. Volvo har kanske gått för långt inom SUV-segmenten för att kunna bli trovärdiga i de nya former som krävs för eldrift.”

Polestar, som häromdagen deklarerade att man ska ta fram en elbil med noll koldioxidavtryck till 2030, är ytterligare ett bevis för att man nu sprider riskerna i Geely-huset.

Varumärkesbyggandet, med allt vad det betyder av kundlojalitet och långsiktighet i en affär, är en grundpelare när det gäller kapitalvaror och möjligheten att ta ut större marginaler av köparen. Men frågan är om inte den snabba teknologiska omstöpningen av våra bilar håller på att skjuta de gamla sanningarna i sank.

Nya roliga namn signalerar nya fräscha tag, och kanske kommer graden av tillgänglighet och smidiga betalningsmodeller vara det som driver på industrin i framtiden.

Allt kommer emellertid inte handla om uppkoppling och smarta laddprocesser, får vi hoppas. Allt det imponerande arbete som bilindustrin under de senaste 25 åren har lagt ner på att förhindra olyckor och minimera skador om de ändå händer måste få rulla vidare i omställningen.

Och där har Volvo en topposition och ett konkret värde att försvara, även om man inte kommer att ligga i elektrifieringens framkant inom överskådlig tid.
Alla kan ju inte vara bäst på allt. Men man måste nog vara bäst på något.

Gunnar Dackevall
är motorjournalist och tidningsutgivare med en rad motortitlar på sin meritlista, som Auto Motor & Sport, GranTurismo, Bike och Classic Bike. Han har testat och tävlat med bilar och motorcyklar i 40 år, och gillar fart – men också utsikterna för en beboelig planet för sina barn.