Sandberg: Jo – he kom till å gå!

Nästa Facebook-inlägg som din arga farbror skickar till dig kommer att ha rubriken ”Bordssaltet är hotat – och det är elbilarnas fel”.Att följa tangentbordskrigande ”kritiker” av elbilar är som att slåss mot någon som tror att du är en ond drake, fast du egentligen bara vill köra utan utsläpp och diggar direkt vridmoment, tyst gång, små servicekrav etcetera.

Det måste vara något fel med din fina elbil! Det finns inte tillräckligt med litium! Inte heller kobolt!
Buttra norrbottningar med pessimistisk livssyn brukar muttra: he kom it till å gå, när nymodigheter dyker upp. En fras jag brukar använda som enda motargument när jag hör samma märkliga påståenden om exempelvis giftiga batterier som dumpas i havet. Eller om el som kommer att ta slut.

Mig veterligen höjdes inga röster mot kylskåpen när de började erbjudas till försäljning – ”Det finns inte tillräckligt med ström till alla kylskåp!” var det ingen som yttrade. Inte heller sågs diskmaskinerna hota hela vår elförsörjning. Och ingen klagade över metallerna i dess motorer. Ingen visste någonting om att kobolt – som bryts under vedervärdiga förhållanden i Kongo – användes i reningen av bensin och diesel.

Man byggde ut elnätet och elförsörjningen för att kunna mata det nya framväxande moderna samhället. Man löste problem. Man resonerade logiskt.
Lycka till med det senare där ute. Men ge inte upp. Även om det kan kännas tufft när tankesmedjor som Timbro menar att den intressantaste tekniken för att få ner co2-nivåerna är koldioxid­dammsugare. Som kräver enorma mängder energi. Som inte är lönsam.

Men okej, det finns problem med elbilar och dess produktion. Råvarufrågan är naturligtvis intressant om vi tänker oss att vi ska bygga en miljard elbilar. Men vilka råvaror kommer det att finnas i batterier år 2030?

Natrium, alltså salt, ser ut att bli ett viktigt komplement till litium. Jordskorpan består av 2,3 procent natrium. Det är mer än tusen gånger vanligare än litium. Och då är litium vanligt. Men, som sagt, låt oss se hur länge det tar innan någon får en kökstanke om att bordssaltet kommer att försvinna om vi kör elbil.

Vid sidan av denna spännande teknik kommer järnbaserade batterier på allt bredare front. Utan vare sig kobolt eller nickel. Om detta och alla gigantiska batteriplaner i Europa berättar vi i detta nummer.

Vi har också träffat Toyotas strateger och fått höra hur de ser på elbilar och företagets framtid. Och så har vi naturligtvis testat och provat ett gäng nya bilar. 
Jag har fått mejl från flera läsare som tycker att vi inte ska skriva om de många lyxbilar som nu rullar ut. Ingen har råd att köpa dem ändå.

Det ligger en del i det. Men ny dyr teknik dyker ofta upp i de dyraste bilarna, och sipprar sedan ner till billigare modeller. Av den anledningen är de intressanta. Dessutom säger de mycket om var bilföretagen befinner sig med sin spjutspetsteknik. 

Jag tycker också att hela den här omställningen är lika intressanta som köprekommendationer. Därav våra fördjupningar. Om inte annat ger de kunskap att använda som moteld i diskussioner med de som är bombsäkra på att he kom it till å gå.