Elbilen logo Meny

Om påtvingade ljudföroreningar

Krönikor

När vi nu håller på att växla ut förbränningsmotorn mot elmotorn uppstår inte bara en viktig möjlighet att minska fordonens påverkan på luftkvaliteten och klimatet, utan också att minska dess ljudavtryck i vår livsmiljö. En nog så viktig uppgift i en tid då många aldrig får uppleva tystnadens välsignelse.

Att explosionsartat bränna fossiler bullrar extremt mycket, och det krävs stora ansträngningar i form av isolering och ljuddämpning för att få ner motorljudet till acceptabla nivåer. I österrikiska Tyrolen förbjuder man sedan i somras motorcyklar som stillastående bullrar mer än 95 decibel på en rad vägar, ett värde som man på EU-nivå vill införa generellt och som skruvar åt kraven på mc-tillverkarna ett varv till, eftersom många typgodkända nya modeller inte klarar detta krav.

En enkel lösning är då naturligtvis elmotorn, som inte låter en enda decibel när den står stilla (om det inte råkar vara en fläkt eller pump som går vid mätningen).

Men är det så enkelt att vi bara byter förbränningsmotorn mot elmotorn och blir av med allt buller från fordonstrafiken i ett nafs?

Naturligtvis inte, eftersom det allt annat överskuggande bullret från vägtrafiken i hastighetsområden över 30 km/h genereras av gummidäckens deformering mot asfalten.

Visst kan man höra motorljud från illa isolerade motorer, men det bedövande dånet kommer från hjulen, vilket betyder att vi måste bygga lika många bullerplank och vallar i den eldrivna framtiden som hittills.

Ett besvärande faktum för elbilen är dess höga vikt, vilket medför behov av bredare däck och därmed också högre vägbuller, vilket förstärks ytterligare om elbilisten väljer att köra med dubbdäck vintertid och det råder barmark.

Den stora möjligheten med eldrivet ur bullersynpunkt uppstår inne i bilen. Drivlinan befinner sig i intim kontakt med de åkande, och att isolera bort ljud och vibrationer från en förbränningsmotor kräver kostsamma lösningar som man i hög grad slipper hantera med en vibrationsfri och tyst elmotor. Visst kan man ana pulserna i en inverter och notera att en pump eller fläkt går igång, men det är ändå ljud som är närmast försumbara jämfört med den kvarvarande utmaningen i att försöka dämpa bort vägljud och -vibrationer från de åkande. Här kommer ett stort och tungt batteri integrerat i bottenstrukturen av en kaross till nytta, eftersom det rätt utformat både kan dämpa bort ljud och vibrationer på ett effektivt sätt.

Den konstruktör som har gjort sin hemläxa väl, lagt tillräckligt med timmar i vindtunneln för att dämpa vindljudet ordentligt, och arbetat med de kvarvarande mekaniska komponenterna i transmissionen för att minska ljudet från kugghjulen, kan faktiskt till slut lyssna till inverterns högfrekventa och kanske inte helt njutbara pulser.

Då kan man välja att, som Porsche i Taycan, skicka ut ett intressantare (?) ljud via högtalarna i bilen som påminner om ett jetplan under stigning.

Eller lägga på en musikslinga av Einstürzende Neubauten.

Det är skillnad på påtvingat och självvalt buller.

Gunnar Dackevall är motorjournalist och tidningsutgivare med en rad motortitlar på sin meritlista, som Auto Motor & Sport, GranTurismo, Bike och Classic Bike. Han har testat och tävlat med bilar och motorcyklar i 40 år, och gillar fart – men också utsikterna för en beboelig planet för sina barn.

Gunnar Dackevall

Gunnar Dackevall

PUBLICERAD: 2021-02-07