Sandberg: Nu är det elbilens själ det är fel på 

Först var det räckvidden, den var för kass. Elbilar kommer aldrig att bli en grej (sällan ett problem i dag).  Sen var det snabbladdningen det var fel på (löst). Sen var det priset, det är för dyrt med elbil (nya bensinbilar är också svindyra). Sen var det vikten, de är för tunga, det sliter på däck och asfalt (fel, visar ny forskning). 

Sen var det att de inte låter någonting, de är farliga i trafiken (inte en grej). Sen var det batterierna som var för smutsiga vid tillverkning (jämfört med vad, olja?). Sen var det elen som aldrig kommer att räcka till (fel).

Sen var det effekten i nätet som tar slut (inte ett problem som inte går att lösa). Sen var det designen som var för ful, sen var det kineserna som är för farliga. Och nu kommer rapporter från Danmark att ”miljontals” blir åksjuka i elbil (beror enbart på föraren).  

Så här har det hållit på. I över ett decennium snart. Det ska fan vara bensin i bilen. Och det ska vara precis som det alltid har varit. En bil ska det ryka om. Den ska låta! Jag tänker på damen i kiosken i Piteå 1989 när jag köpte en kvällstidning, jahaja, de har de höjt priset med 1 krona, sa jag i syfte att föra en vardagskonversation.

– Ja, ingenting är som förr längre, svarade hon med en avgrundsdjup suck. Det fanns inte ett spår av ironi i hennes ansikte. Hon var på riktigt ledsen. Det var helt enkelt förfärligt hur INGENTING FÅR VARA SOM FÖRR LÄNGRE!

På tal om 1980-talet. Då sändes det ett tv-program på SVT som hette Trafikmagasinet. Har du åldern inne minns du det, är du yngre så kan jag berätta att det var som Top Gear fast med stödstrumpor och kristen moral. I ett avsnitt åkte programledaren Carl-Ingemar Perstad till Finland och gjorde ett långt reportage om hur dåliga de är på svenska och att de inte tar svenskalektionerna på allvar. I ett bilprogram. 

Men det är värt att se om ni hittar gamla avsnitt. Det var välgjort, genomarbetat och innehöll alltså en stor  dos av det svenskaste som finns: saklig entusiasm. Och så får man ju massor av bilnostalgi. Ja, jag känner folk i 20-årsåldern som är nostalgiska över de där plåtlådorna. Mänskligt. 

Nåväl, nämnde programledare finns numera på Youtube och i ett nyligen sänt avsnitt ger han sig på elbilarna. Det är ju inte som förr. Han blandade ihop problemen med efter­frågan på elbilar med amerikansk politik, som att det är elbilsteknikens fel att politiker i Florida inte vill vara med och finansiera snabbladdare. Efter att ha stoltserat med sitt grunda tänkande och sina svaga kunskaper om elbilar (20 spänn på att inte ha kört en modern elbil) så rundar han av med att hänvisa till kollegan Jeremy Clarkson. Carl-Ingemar Perstad tycker verkligen att gamle Top Gear-programledaren har en poäng när han säger att elbilar är som kylskåp. Själlösa. Elbilar ska också vara anledningen till att Clarkson inte vill vara motorjournalist längre. Snöflinga.  

Men det här har seglat upp som den senaste grejen som är hipp att säga när man vill vara lite bredbent maskulin så där och prata ner elbilar och få gubbarnas medhåll. Ser ni dem framför er, där de står runt grillen med skjortan utanför jeansen med en kall flaska öl. 
– Elbilen har ingen känsla, den är själlös. Den har inte det där mullrande mysiga ljudet från en V8. Du vet en mekanisk motor är som att det är ett djur som man måste tämja. Rooarrr! 

Sen åker gubbarna hem i varsin trött 1,6-litersmotor som inte orkar köra om långtradaren på 2–1-vägen. Men den där metafysiska kritiken, där avgasbilens ljuva själ och ande står i centrum, är väl sista halmstrået. Eller? Håller tummarna.

FULLADDAT
Skåpbilar
Få saker älskar jag att köra som eldrivna skåpbilar. Det är någonting extra härligt med eldrivlina och stora skåp.

URLADDAT
Northvolt
Jag kan hålla med om att staten inte ska driva företag och kanske är det rätt att inte stötta Northvolt nu när de har problem. Det är väl därför som de inte ska stötta utbyggnaden av kärnkraft heller. Eller vänta nu, det skulle de visst. Med miljarder.